Inget rinner ut i sanden

Dygnets timmar räcker inte till, jag kräver därför en ändring i almanackan och att flera dagar i veckan läggs till...på så vis skulle folk slippa blir stressade och utbrända.
Enkelt.

Veckan har som vanligt gett både det ena och andra i emotionell verksamhet.
Roligt jobb, mindre roligt att snöandet aldrig upphör...
Vintern håller i sig till augusti å sen kommer hösten igen.

Wake me up when semptember ends, så kan vi köra skoter i all evinnerlighet.
Eller ska vi plocka körsbär i min trädgård?
Melodifestivalen var bättre förr.
Alla som inte våldtar är dansbandsmän, eller melodifetivalen-deltagare.
TV är inte vad det brukade vara.


Kvällen bjuder lite sång och dans, med en gnutta tur hinner man få in en sväng naket i etablissemanget också.
imorgon kommer Ozzy Osborne till Mörsil, då ska vi ooa hela natten och fram på småtimmarna kanske min vän Östtysken bjuder till efterfest med Goo Goo Dolls, om inte sysslorna dagen efter kräver sömn och vila?

---

Skrev för tre dagar sedan ett inlägg om kärlek, har sedan dess fått en enda ynka liten kommentar till svar...från min bror, han klargjorde i den enda ynka lilla kommentaren att han inte läst inlägget.
Suck #1.

Fråga; Är jag dålig på att formulera mig, är ni inte alls läskunniga eller är varken ni eller jag mogen för dessa ämnen?

Jag blir inte klok av grubblandet, så jag skiter i det tills vidare.
Kan tänkas att jag kommer ut med en lättläst bok eller liknande om önskan finns hos någon.
Kärlek är tydligen något som kommer när man förtjänar det, precis som värme.

"Man får den värme man förtjänar"
..sade en manlig löjtnant till mig under min tid i lumpen, densamme har blivit lite av en förebild och myt i mitt liv.
Om jag inte visste om minst 23 personer till som kan bekräfta hans existens kunde denne märklige man lika gärna vara en superhjälte hämtad från fablernas värld.
Nu råkar han finnas och det gör bara det hela ännu mer mystiskt.
Härligt.
Så är det.

Summan av kardemumman, slutsats och utvärdering.
Dessa arma stackare som står ute och trampar om dagarna och klagar på köld har enbart sig själv att skylla...e är för dåligt klädda eller är bara för dåliga i övrigt.

---

Helgen har bjudit på skoteråkning, fest och magsjuka i nämnd ordning.
Sjukdomen berodde inte på åksjuka från skoteråkningen, heller inte av för många öl på festen...
Den bara kom, troligen på grund av det jobbet jag har.
Magsjukan var kort och koncis med snabbt insjuknande och ett lika plötsligt tillfrisknande.

Har varit hemma idag måndag och fyllt på mitt iTunes med lite ny och fräsch musik...jag hatar att inte våga ladda hem låtar längre, det blir i längden våldsamt skitdyrt att betala 9kr per låt.
Jag tog hem 28 stycken bara för att det var så dyrt, tänkte mig få ett paketpris eller liknande mängdrabatt.
Men inte då...jävla Steve Jobs!
Suck #2

OBS, Parentes.
Här måste jag dock ockå tipsa om fröken Marit Larsen, en ung (och vacker!) Norska som klev in i mitt hjärta en solig morgon för ett par veckor sedan.
Fick idag tag i hennes album The Chase och speciellt låten If a song could get me you.
Attans så fint.
Köp eller på annat sätt skaffa er den.
OBS, Slutparentes.

På samma gång tog jag och anmälde mig till högskoleprovet som går av stapeln någon gång i slutet av mars, det kostade mig 350 riksdaler...polishögskolan kräver dock ingen speciell poäng, bara att man gjort det som en referens för bevisad högskolebehörighet..
Känns ju som riktigt riktigt väl investerade pengar.
Suck #3

Suck #4 får bli att jag bet mig i kinden riktigt j*vla hårt under skoterturen i lördags, har ett enormt jack i vänsterkinden.
Helvetesgapet kan slänga sig i väggen, vi snackar Grand Canyon eller liknande.

Drömmen vore ju att det blir infekterat och måste amputeras.
Tänk er att amputera kinden, ruskigt svårt att dricka då.
Speciellt drycker med hög viskosistet, kan bli kletigt och grisigt på golvet.
Folk skulle sluta bjuda mig på fester och mina vänner skulle vända mig ryggen.
Tillslut skulle jag gå där på gatorna i Mörsil som "killen med bara en kind"...
Folk skulle skratta bakom ryggen på mig och dra vitsar som; "Du är verkligen one of a kind" och sedan vilja nypa mig gulligt i kinden, vilket ju inte skulle gå.

I ett slagsmål skulle jag aldrig kunna vända andra kinden till och så fort jag äter skulle folk be mig sluta tugga med öppen mun.

Fy fan, jag hoppas jag klarar mig från det!

---

Har i min tillfriskningsfas idag avverkat antalet filmer, såg närmare tre stycken nämligen.
Ordet "närmare" kommer sig av plötsliga sömnbehov, så plötsliga att jag ej förmådde pausa så som den slarver jag tycks vara.

Inledde starkt imorse med Goonies; Dödskallegänget, en film jag under min uppväxt skymtade här och där på olika filmkanaler, fann den i videohyllan hemma och beslutade mig att se den gamle godbiten till en välsmakande frukost.
Inspelad år 1991 från 3:an, sköna programidén också; "actionkväll för hela familjen".
VHS is the shit.
Trevlig tillbakablick, lite som att snubbla över kort från barndomen.

"First you gotta do the Truffle Shuffle"


Följde upp med Den bästa sommaren, lite av en doldis inom svensk filmindustri om jag själv får tycka...tycka verkar samtidigt vara min grej så jag anser att jag får tycka även i denna fråga.
Väldigt rolig och typiskt svensk film, mycket för Kjell Bergqvist's som vanligt sköna skådespelarinsats.
Svensk sommar i en liten by under det senare 50-talet, mysigt och trevligt på alla stadier.

"Passa på att vara glada nu för man vet aldrig när det blir roligt nästa gång inte"


Sist men inte minst såg jag Patrik 1,5.
Varm och fin film, lite ovanligt att se en film om homosexuella män som adopterar...i Sverige!
Jag gillar den skarpt.
Tittade även på den omtalade kysscenen mellan Gustaf Skarsgård och Torkel Petersson utan att blunda...Ja, ni läste rätt...jag tittade utan att blunda...det var väl inget speciellt med den scenen(?), och så som folk har gnällt.
Ni måste helt enkelt se filmen.

Vad ska jag kalla er,. Pappa och pippa?

---

Efter gym och fika har jag nu intagit horisontalläge på sängen och ska inom kort sluka en påse micropopcorn och två liter vatten för salt- och vätskebalans, sen ska kroppen få vila sju timmar innan jobbet kallar mig ur sängen igen.

Klurar över det här med kärlek fortfarande...
Vad är kärlek, vem har rätt att vara kär och vad är man beredd att offra egentligen.

Från vilken ålder får man vara kär då, är det första kärleken i första klass som räknas?...den där tiden när kärleksbrev betydde mer än något annat, epoken av ens uppväxt när man skrev "i love yuo" och sket i stavningen så länge hjärtat kring texten såg snyggt ut, kanske också när man bytte flickvän tre gånger i månaden...
En väldigt fin del av min uppväxt om jag själv får säga:)

Eller kan man bara vara kär när man blivit äldre?I
I högstadiet kanske när alla tjejerna såg sig om efter äldre alternativ och det liksom var lite skämmigt att ha en tjej...för att nästan ingen annan hade det?
Fast jag var ju kär...ju!

Eller gymnasiet då?
Är det kärlek när man är så gammal då?
Nya människor, nya måsten och allt var så bra och roligt jämt.
Sprit och fest varje helg, däremellan fikade man upp barn/studiebidraget i skolcafeterian...
Fräscha flickor överallt och när skolfotokatalogen kom med posten läste man den istället för läxorna.

Eller är det nu när man är "vuxen" man ska vara kär...skaffa flickvän som ska bli fru och så småningom mamma till ens barn...eller får man ens säga kär nuförtiden?
Jag intalar mig själv att jag var kär max tio gånger under första till tredje klass, vidare hade jag en flickvän under en period i högstadiet och gymnasiet bestod bara av kärlek om jag minns rätt...så jag blir enbart förvirrad av det här, jag behöver dig som läsare till hjälp nu...ge mig rätt och fel, lös mina problem och se till att skaffa fram en tjej åt mig.

Hittade en kontaktannons i Åre annonsblad idag, själva annonsen hade funnits i ett nummer av tidningen daterat år 1924.  Verkligen en sköning som skrivit det här;

Torsdag idag, "Discodag" till trots lyssnar jag på Winnerbäck och såg för en stund sedan solen gå ner i väst.

Får jag även om termometern visar -20 skriva att det snart är vår?
För så känner jag just nu, solen värmer lite mer än vanligt, dagarna är aningen längre och inom kort kommer varma och sköna dagar göra tillvaron lite bättre och finare.
Jag är fylld av ro för tillfället, skotern och alla tillhörande utgifter är lagad och fixad.
Helnöjd sitter jag nu och funderar över framtiden och vad den har att ge mig...

Om jag tar mig in på Polishögskolan är ju det en framtid jag inte lär släppa.
Om jag inte kommer in är det bara att söka igen, igen och igen...tyvärr är det ett år mellan intagningarna.
Jag kanske är 46 innan jag tar mig in?  ..suck

Vore skönt med någon slags förändring också, resa eller på annat vis uppleva nya möten och människor...fasen att man inte är gjord av pengar.
Australien vore trevligt, Kina kunde vara intressant och en sväng till Madagaskar vore ju drömmen.
Men känner jag mig själv rätt kommer man väl hamna i Grekland eller Turkiet, bara sitta på hotellet å vara nöjd med sol och bad... suck, skitsverige.

Och tänk om man kunde få vara kär eller nåt...hur svårt ska det vara?
Jag blir inte klok på alla måsten och kansken här i världen.
Livet var lättare som barn...eller militär.
Bara att välja.
...

Gym ikväll, sedan blir det fredag som ju är veckans skönaste dag.
Lördag kanske ger skotertur och vad kvällen lider kan man säkert vara tvungen att öppna den där lådan med öl jag sneglat på en vecka nu.

---

Är ni snälla kommer ett riktigt blogginlägg senare ikväll, jag har på senaste tiden varit riktigt riktigt dålig på att hålle en nivå här inne.
Allt jag skrivit om är min egen vardag och vad som sker, så ska det inte behöva vara.
Ni förtjänar givetvis att få höra de dagsfärska irritationer och ilskna funderingar jag fabricerar i mitt huvud.
Vi får se vad som kommer helt enkelt.

Under tiden ger jag er en saga ni kan läsa för nära och kära.
Koalan och ödlan.

Samt modeprofessorn, han som vet hur man klär sig...HAHAHAHAHA

Helgen har gått i trevlighetens tecken.
Inga sura miner på tre dagar från min sida, framsteg eller inte, jag är nöjd i alla fall..
Efter jobbet i fredags slängde jag mig in i vita faran (audin) och rattade mot Östersund, vägen kryllade av turister och annat spektakel, körde om bilar nästan hela vägen.
Skojar inte om jag gjorde 25 omkörningar under den sex mil långa färden.
Väl framme besökte jag mina syskon i deras lägenhet för att inspektera soffan jag finansierat åt dem i veckan.
..den var fin.
Vidare försåg jag även min bror med trådlöst bredband från bredbandsbolaget.
Han blev glad.

Sen kidnappade jag min syster, köpte öl + jacka i Krokom för att sedan ta oss hem till tryggheten och glesbygden igen.
Kvällen slutade i täljstensbiff och vin hos kusinerna.
Jeopardy med mig som vinnare, sen tog vi oss hem mot Ängesberg igen.

Upp rysligt tidigt lördag morgon för att passa bussen mot Åre och planeringsdagen på Holiday med jobbet.
Trevligt sällskap, god mat och många skratt senare spelade vi Bowling.
Frida vann, men inte för att hon var bäst.
Hon fick bara mest poäng..
Takida och Rix Fm på torget.
Folk sade att de frös, vissa tyckte det blåste och en del tillochmed sade att det snöade.
Jag vet inte mer än att kall öl hjälper mot det mesta av dessa symptom.
Middag som avslut på dagen och sedan gick vi unga och pigga vidare.

Min ohängda lillasyster hade skaffat sig en vän och de joinade oss för en öl innan krogen.
Då hände det som inte får hända, en sällsynt jobbig tjej satte sig med oss och förklarade att hennes "kompis kusins lillasysters förra pojkväns mammas äldste systers pappa kände en som typ städade på bygget så de skulle dit för de stod på listan"
Samma tjej berättade även den sällsynt smaskiga nyheten att en av hennes tjejkompisar hört någon kille säga att hon var den snyggaste tjejen i klassen...SHIIIIIIITTTTTTT, jag blev alldeles paff!

Efter ett tag gick de och kvar satt jag med mina vänner och var förstummade.
Trodde såna här människor bara fans på film...suck.

Vi återhämtade oss från chocken och gick i uppförsbacke mot bankomaten, tog ut nio miljoner var och hittade även Jessie och Caroline.
Trevligt.
Dahlboms och mera alkohol.
Därefter och slutligen Country...

På Country hade gräddan av eliten samlat sig.
Efter 140 spänn i inträde insåg vi att mamma och pappa hade haft roligare än oss på krogen denna kväll.
Alla, varenda en och samtliga där inne hade nog tre-fyra barn var och hade firat sin 30-årsdag förra årtiondet...JÖSSES vad mycket gamla människor.

Jag svalde stoltheten och köpte det starkaste som fanns i baren som tröst.
Tänkte att jag kanske kan göra det hela lite roligare genom att dricka bort alla fördomar.
Dansglovet it is, med Jessie.
Första låten går bra.
Andra likaså.
Alkoholen tar ut sin rätt och det känns ganska okej.
Sen gör DJ:n som DJ:n alltid gör när jag är på krogen...han blir tondöv, glömmer att han är på jobbet och skippar det här med public service...
Suck.
Killen i båset väljer med omsorg att starta Paradisio - Bailando...en låt jag inte dansar till om jag så druckit all öl i hela Tyskland...de gamla verkade nöjda, jag gick ut därifrån.
Herregud.

Kebabmacka är ju ett återkommande fenomen när man är berusad, så efter en snygg vurpa på torget går jag och införskaffar en sådan.
Där hittar jag Håkan och vips har man kirrat skjutsen hem:)

Tack för ikväll!


Seg idag, inte gjort många knop utom kört snöslunga hos mormor och morfar som ju är i Spanien.
Mycket snö, kallt å jävligt.
När jag efter min insats skulle starta bilen hade batteriet gett upp...pappa fick rädda.
Nu är jag trött och lider av vätskebrist.
Ska ner till Jessie och Petter och gratulera dem till husköpet med lite ost och kex.
Jobb imorn igen...hörs!

---

Trist inlägg idag, jag vet Jill...
Men om jag också skulle skriva om hur dålig melodifestivalen var skulle jag sjunka lika lågt som aftonbladet och resten av skvallrande skitsverige...du får fylla din dag med något annat vettlöst vetande.
Är livet riktigt tråkigt kan man ju googla svåra ord.
Alternativt göra en ninjamask: Varsågod.

Tiden går ju så fort när man har roligt...och jag har ju alltid roligt.
Jämt och ständigt.
Så är det.

Nej nej nej, faktum är att jag bara inte varit irriterad nog att författa ett vettigt inlägg här på den omtalade bloggen.
En hel vecka av underfundigheter och självdistans, dock utan irritation whatsoever.
Vilket råkar vara något jag inte är bortskämd med, ilska äver triviala ting är nämligen min grej.

Vad har hänt sedan sist då?

1. Det har kommit till min kännedom att jag samlat på mig antalet nyfikna läsare, trevligt.
Dock tänker jag inte bemöta er med öppna armar och solsken i blick.
Jag är inte sån.
"May speak now, or forever hold your peace -tiden" är förbi.
Ska ni läsa tar ni även konsekvenserna.

2. Jag har slutligen bestämt mig för att söka till Polishögskolan.
Känns skönt att ha bestämt sig...resten får vi se.
Har ju hört ett och annat om de olika testerna man utsätts för, men hur svårt kan det vara?

3. Skotern får jag ingen ordning på, har stått dubbelvikt i Johans garage i sex dagar nu.
Pajar inte det ena så pajar det andra.
Jag är inte ens arg, jag är uppgiven och besviken.

4. Kört mycket tv-spel på sistonde också, jag är en riktig sportnörd.
Då betonar jag ändå ordet nörd på ett positivt sätt, Fifa och OS är faktiskt roligt.
Sjukt att dagen jag erkänner detta skulle komma..

---

Helgen var trevlig, efter pizza i Mörsil och minusgrader till trots intog vi stugan i Krok med buller och bång.
Petter visade sig på styva linan och tände en eld, vi andra satt prydligt uppradade i soffan och grät av köld.
Efter år av tystnad och några minuter i mikron fick vi känsel i fötterna och kunde så sakteliga börja röra oss runt i rummen.
Rasmus byggde om inne på toaletten och bjöd sedan till dans.
Under tiden förberedde vi andra oss för spelkväll, spelmissbruk och allt man kan få spel av.
Chipsen hälldes upp, dipp blandades och några nävar lösviktsgodis provsmakades.
Sedan satte vi oss till bords med ölen i högsta hugg.
...efter ett tag ställde vi ner ölflaskorna på bordet, blev så trötta i armarna.
Elden brann fortfarande och vi inledde med patiens, efter om och men från min sida enades vi om att graden av sällskaplighet ökade vid spelandet av sällskapsspel.
Sagt och gjort, ölspelet dammades av och livet blev plötsligt lättare att leva.
För ett ögonblick tycktes finanskrisen som bortblåst och fred i världen såg inte omöjligt ut, Petter var dock vänlig nog att påminna oss om hur landet låg.
Så småningom hade vi alla spelat/druckit bort både huset, frun och minnet.
Utom Petter som fortfarande hade Jessie och förståndet kvar.
Rasmus bjöd till dans igen och vi såg till att byta spel illa kvickt.
Gallimattias hette det nya och mer än så minns ingen av oss, utom att jag vann på ett misstänkt listigt sätt.
Johan grillade sig några korvar och vi sade sedan godnatt, ganska högt och distinkt.
Morgonen därpå hade det blivit söndag, precis som vanligt tänkte jag och steg ur slafen.
Vilken söndag det blev sedan, solen stod som spön i backen och vi log som aldrig förr.
Efter frukosten packade vi hem och for ihop, raka spåret österut och hem till byn.
Jessie och Petters katt hade inte eldat under vår stugvisit så de hade 9 grader varmt inne.
9 grader varmt är inte speciellt varmt så vi frös i brist på annatn sysselsättning.
Påpälsade som Stockholmare under 70-talet satt vi i soffan och hällde i oss gulasch med vitlöksbröd.
Under festmåltiden såg vi på tysk gladporr och jag tampades lite med värdparets dresserade yrkesmördare.
Avslutade kvällen med att på ett snyggt sätt somna i min egen säng, praktiskt då det var precis där jag ville vakna dagen därpå.

---

Jag har funderat lite över dofter på senaste tiden, vem luktar egentligen gott?
Jag köper ju den parfym jag gillar, sprutar på mig den och förväntar mig att alla andra ska gilla den...
Liksom tvingar på mig själv på andra genom doft...idiotiskt.