Förhållandevis
Ska börja med att inleda.
...
Sådär ja, så var vi igång igen.
Ett kortare driftstopp är ur spår och vi kan fortsätta umgås över det anonyma internet.
Hänger ni med på en sväng?
Folk i min närhet frågar om jag är en bitter och självgod människa...?
Jag kunde inte svara något riktigt på det, människa är det enda jag har koll på för närvarande.
Bitter är förresten ett vilseledande ord i min annars så pompöst händelserika värld.
Det är som så att jag kanske inte ens står för något som skrivs på den här bloggen.
Har ni otur så snor jag bara tycke och tänk från andra människor och klistrar in texter här för er beskådan,
Vilket i och för sig fungerar rätt så bra.
En snygg omformulering vore att jag endast förmedlar missnöje, inte alls att det är något jag står bakom.
Veckan som gick var som vilken vecla som helst.
Inledde starkt med måndagen som om det vore första dagen i mitt liv.
Arbetade mig trött tills jag fick förmånen att gå till gymet, lyssnade på P3 och såg ut att svettas en aning.
Slutade kvällen i min säng.
Resten av dagarna ramlade på tills fredagen kom.
Som jag nämnde i förra inlägget bjöd Andreas på middag i Järpen innan partybussen gick till Åre, [Åå-räh] (korrekt fonetiskt uttryckt).
Väl där blev vi slagna av en hittills oöverträffad trötthet och stirrade på klockan tills bussen tog oss hemåt igen.
Lördagen bjöd på solsken, jag bjöd på frukost...till mig själv, macka å mjölk.
Sedan direkt ut på skotertur med Raggamoffen, Johan å Jonte.
Vi körde och körde, tillslut lessnade vi och så körde vi fast ett par gånger.
Jag tyckte att vi ju hade testat fastkörning förut och ville göra något nytt...såg mig omkring en stund och sedan bröt jag av styret.
Lite missnöjd över min risiga bedrift såg jag även till att få gashäng rätt in i ett träd också som avslutning.
Roligare än så blev det inte.
Fikade upp fikat och fick köra vänstersvängar hela vägen hem.
Jessie och Petter bjöd till middag, jag och några till åt oss mätta innan alkoholen kallade.
Skjortbyte och sedan folkan.
Där spelades hårdrock.
Jag lyssnar inte på hårdrock, och på den vägen är det.
Halv ett gav jag upp ihop med syster yster.
Vi vandrade hemåt i det rätt mörka månskenet.
Om söndag vankades konfirmation å det grövsta.
Tidigt tidigt skulle vi i sittande ställning befinna oss i en kyrka inte alls nära hemmet.
Bara att kliva upp och iscensätta en trevlig uppenbarelse och föreställa sig ett balanssinne.
Tröttare har jag aldrig varit.
Efter sång, 400 kort med kameran och andra trivsamheter satte vi oss i bilen och brände hem till kusinerna.
Där fick vi mat och dryck.
En kille jag känner som heter Jonas hade inte så värst mycket aptit, det sade han till mig.
Senare på kvällen besökte jag Bixo/Karlsson för filmkik.
Jag somnade rätt tidigt och tog mig sedan hem för att fortsätta den aktiviteten i min egen säng.
Nu har vi en ny vecka och den kanske jag sammanfattar om ett år eller så med den entusiasm jag känner för bloggande just nu.
Booooyaaaaaaa!
Äntligen någon fler som insett att alldeles för många sjukskriver sig av lathet och inte av sjukdom.
Verkligheten vs. Mörsil
En dag kanske insikt frälser dig
...
Sådär ja, så var vi igång igen.
Ett kortare driftstopp är ur spår och vi kan fortsätta umgås över det anonyma internet.
Hänger ni med på en sväng?
Folk i min närhet frågar om jag är en bitter och självgod människa...?
Jag kunde inte svara något riktigt på det, människa är det enda jag har koll på för närvarande.
Bitter är förresten ett vilseledande ord i min annars så pompöst händelserika värld.
Det är som så att jag kanske inte ens står för något som skrivs på den här bloggen.
Har ni otur så snor jag bara tycke och tänk från andra människor och klistrar in texter här för er beskådan,
Vilket i och för sig fungerar rätt så bra.
En snygg omformulering vore att jag endast förmedlar missnöje, inte alls att det är något jag står bakom.
Veckan som gick var som vilken vecla som helst.
Inledde starkt med måndagen som om det vore första dagen i mitt liv.
Arbetade mig trött tills jag fick förmånen att gå till gymet, lyssnade på P3 och såg ut att svettas en aning.
Slutade kvällen i min säng.
Resten av dagarna ramlade på tills fredagen kom.
Som jag nämnde i förra inlägget bjöd Andreas på middag i Järpen innan partybussen gick till Åre, [Åå-räh] (korrekt fonetiskt uttryckt).
Väl där blev vi slagna av en hittills oöverträffad trötthet och stirrade på klockan tills bussen tog oss hemåt igen.
Lördagen bjöd på solsken, jag bjöd på frukost...till mig själv, macka å mjölk.
Sedan direkt ut på skotertur med Raggamoffen, Johan å Jonte.
Vi körde och körde, tillslut lessnade vi och så körde vi fast ett par gånger.
Jag tyckte att vi ju hade testat fastkörning förut och ville göra något nytt...såg mig omkring en stund och sedan bröt jag av styret.
Lite missnöjd över min risiga bedrift såg jag även till att få gashäng rätt in i ett träd också som avslutning.
Roligare än så blev det inte.
Fikade upp fikat och fick köra vänstersvängar hela vägen hem.
Jessie och Petter bjöd till middag, jag och några till åt oss mätta innan alkoholen kallade.
Skjortbyte och sedan folkan.
Där spelades hårdrock.
Jag lyssnar inte på hårdrock, och på den vägen är det.
Halv ett gav jag upp ihop med syster yster.
Vi vandrade hemåt i det rätt mörka månskenet.
Om söndag vankades konfirmation å det grövsta.
Tidigt tidigt skulle vi i sittande ställning befinna oss i en kyrka inte alls nära hemmet.
Bara att kliva upp och iscensätta en trevlig uppenbarelse och föreställa sig ett balanssinne.
Tröttare har jag aldrig varit.
Efter sång, 400 kort med kameran och andra trivsamheter satte vi oss i bilen och brände hem till kusinerna.
Där fick vi mat och dryck.
En kille jag känner som heter Jonas hade inte så värst mycket aptit, det sade han till mig.
Senare på kvällen besökte jag Bixo/Karlsson för filmkik.
Jag somnade rätt tidigt och tog mig sedan hem för att fortsätta den aktiviteten i min egen säng.
Nu har vi en ny vecka och den kanske jag sammanfattar om ett år eller så med den entusiasm jag känner för bloggande just nu.
I Småland är människor präglade av kristen moral, vill göra rätt för sig, är sällan sjukskrivna och visar sig inte gärna på byn om de är sjukskrivna.
Men i Jämtland finns en helt annan sjukskrivningskultur där invånarna sätter sig över Försäkringskassans regler.
Här berättas gärna öppet hur man anser sig ha "rätt" till bidrag i form av sjukpennning.
Men i Jämtland finns en helt annan sjukskrivningskultur där invånarna sätter sig över Försäkringskassans regler.
Här berättas gärna öppet hur man anser sig ha "rätt" till bidrag i form av sjukpennning.
Booooyaaaaaaa!
Äntligen någon fler som insett att alldeles för många sjukskriver sig av lathet och inte av sjukdom.
Verkligheten vs. Mörsil
1-0
När jag var liten fanns LEGO, Transformers, BMX-Cyklar och massa roliga saker.
När pappa var liten fanns varken färger eller roliga saker.
Den här köpte föräldrarna för att barnen skulle inbilla sig att de hade roligt.
Titta så kul de hade på min pappas tid.
När pappa var liten fanns varken färger eller roliga saker.
Den här köpte föräldrarna för att barnen skulle inbilla sig att de hade roligt.
Titta så kul de hade på min pappas tid.
En dag kanske insikt frälser dig
