Inget rinner ut i sanden

Den här veckan har varit ilskans tecken, jag har retat upp mig på precis allt, som om jag hade mens eller något.
Kollade kallingarna sist jag skulle duscha, men inget sånt inte.
Något måste ju vara fel på mig, eller så ger jag bara er andra större utrymme för glädje då jag står för allt det andra i humörväg.

Började i måndags, trött och sliten efter en riktigt blöt helg inser jag rätt tidigt på morgonen att jag faktiskt jobbar och borde befinna mig på jobbet om en alldeles för kort stund.
Sjukt seg hela dagen och vid tvåtiden åkte jag hem till lillasyster som fyllde år, efter tio minuter hade jag lyckats störta hennes nya fina radiostyrda helikopter i hundskålen.
Bra jobbat.

Tisdagen blev inte mycket bättre alls, snorig som en mindre förort gick vi på bad med några ungar.
Jag älskar bad, att få doppa sig i den där 12x4 meter stora vattenpölen är ju underbart.
Underbar är också vetskapen om alla liter urin som hamnat i badvattnet sedan sist de bytte under hösten -72, sånt får mig att le av lycka.
Väl tillbaka på jobbet igen så hade det börjat regna och hälften av snön försvann på en kvart.
Stängning på det, alltid roligt.
Skit också.

Onsdagen i stort.
1986 pajade Tjernobyl och östra Europa blev radioaktivt, små små delar av Sverige blev också drabbat, något som gick över innan 90-talet.
Hur det gick för Mörsil ska jag inte uttala mig om, men jag har relativt stor koll på att det inte finns ett enda becquerel att oroa sig för idag.
ÄR DET SVÅRT ATT GÅ UT OM DAGARNA I SÅDANA FALL? ? ?
Jag blir galen, barn behöver frisk luft.
De dör inte om det är kallt, de dör inte av att det blåser och de kommer inte gå av om de ramlar i snön.
Det kanske blir kallt och blött, men det går över...som så mycket annat, utom min ilska.
Hur ska det gå i framtiden...
Sedan bar jag två bord, det var så kul att jag bar ett av dem tillbaka också.
Bristen på planering kan i det stora hela verka total, men jag tror minsann att det enda planerade är att jävlas med mig.
Det lyckas, jag lovar.
Suck

Torsdag, idag, nutid.
Efter en mycket långsam och seg förmiddag sket jag i allt och åkte hem, stannade till hos Jessie och gluttade på hennes dator, den var minst i hela världen, efter det åkte jag hem.
När jag varit hemma en stund blev jag rastlös och startade skotern istället.
Roligt roligt.
Ikväll blir det gym.

Fredagen lär väl bli skit den med då man alltid ska avsluta det man påbörjat.
Blir säkert skönt att vakna imorn också...

---

Läste nyss i ÖP att ett gäng mindre sköna människor hade fått sin julklapp av Landstinget men att de blev så missnöjda att de skulle sända tillbaka den till arbetsgivaren igen.
De anser att presenten är för opersonlig och att det var bättre förr.
Ett annat skäl var att två av arbetstagarna var ju gifta och de skulle ju få två böcker i samma familj, jobbigt !
Skulle cheferna samlat in önskelistor tycker ni?
Idioter.

Boken de fick heter "En obekväm sanning" och fungerar bra som en tankeställare för alla obildade där ute, det finns ju en del.
Ni som inte läser kan ju se filmen, klart sevärd, klart godkänd...mindre bra att det är en amerikan som faktiskt tog initiativet till något bra, den var ny.

Tänk er att inom tjugo år måste människan hitta ett annat sätt att driva sina bilar, de behöver ett gigantiskt plåster till ozonlagret och om vi inte får slut på kriogen snart kommer säkert nån ryss skicka iväg sina atombomber under nästa majfirande.
Växthuseffekten är heller inte länge ett skämt, tänker på jordskalevet i Skåne häromdagen, tror inte det händer bara av sig själv...tror säkert det händer igen också.

Skitsverige.