A seed of doubt.
Nu är jag sådär uttråkad och less på precis allt som finns i hela världen, snön faller ute och mörkret liksom tränger sig på allt för tidigt på eftermiddagen.
Känslan man får är total uppgivenhet och då inte ens en tablettask "Pim Pim" skulle kunna få mig på bättre humör ska jag då försöka skriva av mig ilskan här på bloggen istället.
Vi får se hur det går...
Jag har som vanligt funderat idag, tänkt på i stort sett allt som finns att tänka på, när jag tänkt klart blev jag irriterad, mest för att det snöade så jag blev blöt precis överallt, men också för att ibland kommer man fram till saker man helst skulle låtit bli att rota runt i...
Skit också, för sent.
Jag lyssnar en del på Lars Winnerbäck i dessa mörka tider, den mannen får mig knappast på bättre humör heller.
Men kanske man kan räkna honom som en liten power-up i all denna misär.
Lasse kan på ett skarpsynt sätt ofta skildra världen så som inte många andra kan.
Idag har vi (jag och herr Winnerbäck) skildrat fenomenet sverige, vi slutade ganska precis innan vi blev förbannade.
Följande textrader fick mig att fundera.
" Jag säger vad jag vill, skit samma om nån skräms
Om det blir pinsamt för en del, så är det ändå dom som skäms
Jag har gjort fel ibland, jag vet, men ingen mening att ge opp
Jag tror det bor en liten hjälte i varenda liten flopp
Och jag vill hellre bli en sån, så har jag lärt mig det igen
För det finns nåt bra och stort i alla om och alla men "
...
Låten kanske inte förmedlar direkt glädje men innebörden ger ett visst vink om att man inte ska lyssna på andras kränkningar och skit.
Jag säger vad jag vill och de som tar illa upp har säkert gjort sig förtjänta av det.
Så är det, så blir det och så har det alltid varit.
Skönt, så hade vi det ur världen.
Fan vad jag är trött på allt.
Dessa "lagom-människor" som alltid påpekar det uppenbara i alla situationer är en klass för sig.
Att irritera sig på såna är säkert också något i en klass för sig, men ni känner ju mig...;)
Blunda och tänk dig detta...eller alternativt att någon läser för dig, jag tillhör i alla fall den procenten av världens befolkning som har svårt att läsa med stängda ögon.
Hackås Tacos, då kör vi.
Du står på busshållplatsen, det är kallt och blåsigt, snön öser ner och du inser att bussen kommer bli sjukt försenad idag också.
Du har blöta strumpor i dina tygskor, inte fan åker man till stan i stövlar heller...!
Klockan är lika mycket som sist du kollade och du är redan trött på musiken i MP3'n.
Drömmande lägger du blicken i horisonten och drömmer dig bort mot en skrupelfri vardag...
Då kommer han där borta, medelsvensken.
Han går mot dig, nickar som hälsning och ställer sig bredvid dig då ungdomarna med sneda kepsar potentiellt räknas som knivmördare och sånt.
Han har på sig sin dunjacka från HM, svart naturligtvis, han vill ju inte sticka ut i mängden. Såklart.
Han har även den svarta toppluvan på sig så han inte ska behöva vara blöt i håret på bussen, sånt är ganska jobbigt för en som ska jobba på kontor hela dagen.
Noterar att människan i fråga också bär ryggsäck, där har han tänkt till minsann, den är ju både praktisk, fräsig och har extra fack för mobilen på en av remmarna...nice.
Säkert har han använt avbärarbältet på den kanske 150 meter långa promenaden till bussen, man pendlar mycket bättre med armarna i gång om väskan inte hänger löst på ryggen.
Gymnastikskorna är liksom igår knytna med stora prydliga rosetter och jeansen vilar sådär pösigt över skorna som bara jeans från en medelålders man kan vila på skorna.
Han står där helt spikrak i ryggen och läser busstidstabellen och alldeles lagom irriterande nynnar han också på en för stunden alldeles lagom sönderspelad låt från ett 25 år gammalt countryband.
Det snöar fortfarande flingor sora som CD-skivor och du kollar på klockan för tjugoandra gången den här minuten.
Bussjävel tänker du och sveper med blicken åt hållet bussen borde kommit ifrån tio minuter tidigare.
...sedan tillbaka på lagom-snubben.
Han tittar på dig menande och öppnar munnen för att säga något.
Du hör inte vad den underbara mannen säger utan tvingas dra ut hörlurarna ur öronen.
Han tar sats igen och hasplar ur sig "Hej-jag-känner-mig-nervös-och-borde-väl-egentligen-inte-prata-med-dig-men-jag-gör-det-ändå-repliken."
Vilket väder va?
Du suckar ohörbart med munnen stängd, tänker; "har du dödslängtan?"
Svarar honom med ett "gåochdö-Mmm" samtidigt som du ser bussen komma...för sent...idag också.
Skitsverige.
Varför gör de såhär, bryter isen med den mest onödiga och dumma kommentarerna som finns.
Det är ju fullständigt sjukt.
Jag ser att det snöar, jag skiter i om en annan människa finner detta störande.
Om ni någonsin sagt något liknande förbjuder jag er från att fortsätta läsa på min blogg.
Ni får leta efter något annat att fylla era liv med.
Eller så är det bara jag.
Bara jag som alltid har skitdagar.
Bara jag som retar mig på liknande saker.
Bara jag.
En programide vore ju att sätta en klämcheck jävel på att sammanfatta dagens olika spekulativa händelser varje kväll i TV4..
"Hej och välkommen till Skitsverige, Jag heter Peter Jihde, i kvällens program.. bla bla bla"
(?)
Eller så hade jag bara en riktigt skitdag idag.
Men sånt händer...
En dag kanske insikt frälser dig
Känslan man får är total uppgivenhet och då inte ens en tablettask "Pim Pim" skulle kunna få mig på bättre humör ska jag då försöka skriva av mig ilskan här på bloggen istället.
Vi får se hur det går...
Jag har som vanligt funderat idag, tänkt på i stort sett allt som finns att tänka på, när jag tänkt klart blev jag irriterad, mest för att det snöade så jag blev blöt precis överallt, men också för att ibland kommer man fram till saker man helst skulle låtit bli att rota runt i...
Skit också, för sent.
Jag lyssnar en del på Lars Winnerbäck i dessa mörka tider, den mannen får mig knappast på bättre humör heller.
Men kanske man kan räkna honom som en liten power-up i all denna misär.
Lasse kan på ett skarpsynt sätt ofta skildra världen så som inte många andra kan.
Idag har vi (jag och herr Winnerbäck) skildrat fenomenet sverige, vi slutade ganska precis innan vi blev förbannade.
Följande textrader fick mig att fundera.
" Jag säger vad jag vill, skit samma om nån skräms
Om det blir pinsamt för en del, så är det ändå dom som skäms
Jag har gjort fel ibland, jag vet, men ingen mening att ge opp
Jag tror det bor en liten hjälte i varenda liten flopp
Och jag vill hellre bli en sån, så har jag lärt mig det igen
För det finns nåt bra och stort i alla om och alla men "
...
Låten kanske inte förmedlar direkt glädje men innebörden ger ett visst vink om att man inte ska lyssna på andras kränkningar och skit.
Jag säger vad jag vill och de som tar illa upp har säkert gjort sig förtjänta av det.
Så är det, så blir det och så har det alltid varit.
Skönt, så hade vi det ur världen.
Fan vad jag är trött på allt.
Dessa "lagom-människor" som alltid påpekar det uppenbara i alla situationer är en klass för sig.
Att irritera sig på såna är säkert också något i en klass för sig, men ni känner ju mig...;)
Blunda och tänk dig detta...eller alternativt att någon läser för dig, jag tillhör i alla fall den procenten av världens befolkning som har svårt att läsa med stängda ögon.
Hackås Tacos, då kör vi.
Du står på busshållplatsen, det är kallt och blåsigt, snön öser ner och du inser att bussen kommer bli sjukt försenad idag också.
Du har blöta strumpor i dina tygskor, inte fan åker man till stan i stövlar heller...!
Klockan är lika mycket som sist du kollade och du är redan trött på musiken i MP3'n.
Drömmande lägger du blicken i horisonten och drömmer dig bort mot en skrupelfri vardag...
Då kommer han där borta, medelsvensken.
Han går mot dig, nickar som hälsning och ställer sig bredvid dig då ungdomarna med sneda kepsar potentiellt räknas som knivmördare och sånt.
Han har på sig sin dunjacka från HM, svart naturligtvis, han vill ju inte sticka ut i mängden. Såklart.
Han har även den svarta toppluvan på sig så han inte ska behöva vara blöt i håret på bussen, sånt är ganska jobbigt för en som ska jobba på kontor hela dagen.
Noterar att människan i fråga också bär ryggsäck, där har han tänkt till minsann, den är ju både praktisk, fräsig och har extra fack för mobilen på en av remmarna...nice.
Säkert har han använt avbärarbältet på den kanske 150 meter långa promenaden till bussen, man pendlar mycket bättre med armarna i gång om väskan inte hänger löst på ryggen.
Gymnastikskorna är liksom igår knytna med stora prydliga rosetter och jeansen vilar sådär pösigt över skorna som bara jeans från en medelålders man kan vila på skorna.
Han står där helt spikrak i ryggen och läser busstidstabellen och alldeles lagom irriterande nynnar han också på en för stunden alldeles lagom sönderspelad låt från ett 25 år gammalt countryband.
Det snöar fortfarande flingor sora som CD-skivor och du kollar på klockan för tjugoandra gången den här minuten.
Bussjävel tänker du och sveper med blicken åt hållet bussen borde kommit ifrån tio minuter tidigare.
...sedan tillbaka på lagom-snubben.
Han tittar på dig menande och öppnar munnen för att säga något.
Du hör inte vad den underbara mannen säger utan tvingas dra ut hörlurarna ur öronen.
Han tar sats igen och hasplar ur sig "Hej-jag-känner-mig-nervös-och-borde-väl-egentligen-inte-prata-med-dig-men-jag-gör-det-ändå-repliken."
Vilket väder va?
Du suckar ohörbart med munnen stängd, tänker; "har du dödslängtan?"
Svarar honom med ett "gåochdö-Mmm" samtidigt som du ser bussen komma...för sent...idag också.
Skitsverige.
Varför gör de såhär, bryter isen med den mest onödiga och dumma kommentarerna som finns.
Det är ju fullständigt sjukt.
Jag ser att det snöar, jag skiter i om en annan människa finner detta störande.
Om ni någonsin sagt något liknande förbjuder jag er från att fortsätta läsa på min blogg.
Ni får leta efter något annat att fylla era liv med.
Eller så är det bara jag.
Bara jag som alltid har skitdagar.
Bara jag som retar mig på liknande saker.
Bara jag.
En programide vore ju att sätta en klämcheck jävel på att sammanfatta dagens olika spekulativa händelser varje kväll i TV4..
"Hej och välkommen till Skitsverige, Jag heter Peter Jihde, i kvällens program.. bla bla bla"
(?)
Eller så hade jag bara en riktigt skitdag idag.
Men sånt händer...
Fina ord.
En dag kanske insikt frälser dig
Kommentarer
Trackback
