Inget rinner ut i sanden

Efter en hel vecka av varken jobb eller förpliktelser börjar den gråa trista vardagslunken igen.
Jag börjar jobba imorn biti klockan sex, kommer säkert kännas skönt att kliva ur sängen imorn när klockan ringer.
Suck
Jag vill vara mer ledig, ska kolla om det inte finns fler semesterdagar på mitt konto :)

Annars då?
Jotack, det flyter på.

Vintern står för dörren och därmed också halkan på vägen, den är just nu helt brutal.
Man spinner på alla växlar innan man ens kommit upp i sjuttio.
Sen ska man väja för alla som inte kör så fort för att slutligen missar infarten till ica på grund av  risken för sladd.

Jag vill ha snö nu, då behöver man inte oroa sig och det blir ljusare utomhus.

---

I helgen var det fest i Kluk igen, lokal fotbollsgala med trevliga inslag.
Innan middagen och allt det där hade herrlaget hyrt ishallen i Nälden för den årliga rinkbandymatchen, det var verkligen ett samelsurium av finesser och roligheter där på isen.
Bäst av alla var Alf, som vanligt.
Kvällen bjöd revy av damlaget och såklart kareokee för de som tror sig kunna sjunga.
Ölen smakade inte såå gott denna helg, men man får ju stålla upp för varandra.
Jag sjöng inte då min Spice Girls-låt inte fanns med i repertoaren.
Alla andra sjöng, det fick räcka.
Kvart i fyra imorse landade jag och Olle på varsin bädd hemma hos mig, där stannade vi tills balanssinnet återkommit och kroppen samlat ihop alla leder igen.
Det tog ungefär till tolv mitt på dan, då hade vi återhämtat oss färdigt.
Frukost och ett besök på sporthallen med bastu och fotboll.
Trevligt som alltid.

 

Som vanligt höll vi en otrolig nivå på allt vi tog oss för med.