Inget rinner ut i sanden

Nu är jag irriterad igen...ska det aldrig ta slut (?)

Under helgen som var hade jag och två av mina närmaste vapendragare myskväll med tillhörande middag och alkohol.
Som sig bör drack vi även av denna medhavda alkohol, detta resulterade i det vanligt förekommande ruset och så vidare.
I många sammanhang leder just detta rus till ökad volym i samtalen, sämre och sämre balanssinne och dessutom begränsad förmåga att förmedla tyckande och tänkande av respektabel kvalité.
Jag påstår med andra ord att många jag känner blir för fulla för att ens uppträda på ett bra sätt.

Dock inte vi i just detta tillfälle, vi inledde istället en välartad och trevlig diskussion rörande världen omkring oss själva och andra i trion.
Bland annat pratade vi om hur många i respektive vänskapskrets verkar ha så bråttom in i förhållanden och att skaffa gemensamma boenden i många fall.
Vi dömer samtidigt inte alls någon utan förundrades mest över hur olika vi faktiskt är inför livets olika skeden.
Jag har ju dessutom inte ens flyttat hemifrån ännu..(!)

Vidare har båda de andra genomfört en längre resa i Asien för ungefär tio månader sedan, detta gav dem perspektiv på tillvaron och hur bra vi faktiskt har det här i gråa, kalla och trista Sverige.
Vi pratade om mat och att ingen av oss tre varken är överviktig eller undernärd, en sak att vara nöjd över då nästan hälften av världens befolkning nog inte åt sig mätta sist de åt en måltid...
Det är inte roligt, jag vet.
Men både du och jag vet att det är så.

Det här har fått mig att fundera på situationen runt om mig själv.
I Åre Kommun idag fattas det X antal miljoner kronor till utbildning, vård, lokaler, tjänster och mycket mycket mer.
Mycket av detta behöver lösas i brådrasket.
Våra chefer har haft i uppdrag att komma med en lösning inom en ganska snar framtid.
I morse kunde man i ÖP läsa om sparkraven och lite löst hängande förslag på lösningar.
Mycket av skriverierna handlar om skolans vara eller icke vara i alla byarna runtomkring.
De vill flytta klasser hit och dit och spara in på tjänster och lokaler.
Jag har en anställning som kan gå ut och den kan lika gärna förlängas.
Vem vet? Inte jag.

Här sitter jag nu och är irriterad, inte för ovissheten om fortsatt jobb, inte för att våra chefer har slut på svar och inte heller för att våra politiker gör ett skitjobb.

Jag är irriterad på mig själv.
Jag ligger här i min egen säng i mitt eget rum i mitt uppvärmda hus, runt omring mig i huset finns min familj.
De är friska allihopa och minst lika glada och pigga som mig.
Jag har ätit idag, både frukost lunch och middag. Precis som vanligt.
Två av måltiderna fick jag på jobbet där jag också tillbringar alla vardagar i veckan.
Jag gillar mitt jobb och tror säkert jag kan vara uppskattad av de andra där, både barnen och de andra vuxna.
Jag har såklart gått i förskolan, låg-, mellan- och högstadie och fixade därefter gymnasiet med hyfsade betyg.
Gjorde därefter lumpen.
Bor efter det fortfarande hemma då jobbet finns så nära.
Till jobbet kör jag min alldeles egna bil, den köpte jag för mina egna pengar.
På fritiden får jag göra vad jag vill, jag är 21 år gammal och tvingas inte till något.
Om något år ska jag börja plugga, så fort jag listat ut vad jag vill bli.

Jag tillhör den svenska medelklassen helt enkelt.
Detta är min vardag, men tror ni jag är nöjd för det?
Icke.
Jag skulle utan tvekan vilja ha ett jobb med högre lön, men då måste man plugga vidare.
Bilen jag äger vill jag varje dag ersätta med en nyare och snabbare bil som kostar massa mer pengar.
Jag vill flytta till en egen lägenhet och äga allt det där man vill ha då, stor TV och allt det där.
Helst skulle jag vilja att min pappa var en miljonär som skämde bort mig bortom alla rimliga gränser...

Fan, om du tänker efter finns det säkert massa saker du inte heller är nöjd med i ditt liv eller din vardag.
Fundera lite..

Många i min ålder runt i världen har säkert inte ens vågat drömma om de förutsättningar du och jag faktiskt föddes med..
En ruskigt stort antal av de unga i U-länderna har begränsade eller inga möjligheter alls till utbildning.
I Afrika lever många unga idag utan föräldrar, de omkom i den fortfarande stora vågen av AIDS och HIV.
Något som i sig är fruktansvärt att tänka sig.
En uppväxt utan sin mamma eller pappa...eller utan båda.
Många av de här barnen föddes dessutom med de här sjukdomarna och kommer med låg sannolikhet att överleva sin tjugoårsdag.
Visserligen ser statistiken bättre ut än för tio år sedan, men att det ens får finnas en statistik över detta är faktiskt sjukt.

I Asien finns det givetvis bra ställen med hög utbildningskurva, rikedom och blomstrande samhällen här och var.
Men sen då?
De på landsbygden och utanför turistparadisen har nästan inget alls, de lever för att arbeta och tvärtom.
Det finns inget utrymme till annat och de blir sällan gamla, utan dör tidigt av sjukdom eller för att de helt enkelt är utslitna.

I USA sitter forkare och funderar ut olika sätt att bygga större och starkare bomber så de kan döda ännu fler i striden om världsherraväldet..
Nä, riktigt så kanske det inte är heller, men kritisk som man är kan man nog se en liten gnutta sanning till och med i detta.

Nästan alltid är det barnen som hamnar mitt i kriserna.
Tyvärr.
Skräckexempel som trafficking och/eller prostutition vill jag inte ens behöva påminna om.
Hemlösa åttaåringar i Ryssland som sniffar lim ikväll också bara för att ingen lyckades stjäla något bröd idag.
Barnsoldaten i Sierra Leone som på sin tolvårsdag blev skjuten av en annan pojke bara för de har inbördeskrig.
Den lilla flickan som säljer små kattungar vid motorvägen i Vietnam så hon kan köpa mat till sig och sin svårt sjuka storebror.
Världen är en sorglig plats om man tillåter sig själv att se den genom ögonen på just ett sådant här ett barn.

Det finns inte mycket annat som känns så hopplöst som sådana här saker.
Utbildning, rätten att äta sig mätt och ett hem att känna trygghet i anser jag är bland det viktigaste som finns, det bör vara allas rättigheter i den moderna värld vi lever i.
Det är faktiskt år 2008.
För femton år sedan kanske allt detta sågs som ett problem, att samma problem fortfarande finns kvar fast i större skala är skamligt.

Lite ljus i tillvaron är kanske ändå att USA snart får en ny president, Obama verkar vara en vettig människa.
Nu kanske inte krigen runt om i världen längre är det viktigaste, man måste faktiskt inte alltid vara bäst.
Världens ekonomi kanske inte blir bättre över en natt, men på sikt?
Hur vore det om hela världen fick vara med och rösta nästa gång, det rör faktiskt nästan alla.

---

Nu läser ni säkert detta och tycker massa saker..
" Ja men gör något åt det då.
Åk dit som volontär och hjälp dem med allt du klagar på.
Så kan vi leva vidare med våra fina liv och lyckas med allt vi drömmer om. "

Visst, det kunde jag göra.
Frågan är vad du själv gjort, när skänkte du ens dessa saker en tanke sist ?
Ser ni vart jag vill komma.

Sluta tyck synd om dig själv för att du inte fick frisörtid förrän nästa vecka.
Gnäll inte när det sjunde reklamavbrottet går igång under tiden du ser din favoritfilm på trean.
Deppa inte ihop när bensinen höjs med en krona, det kan du spara in ifall du inte köper en ny tröja i veckan.
De barn som ens vågar klaga på skolmaten borde vara utan den dagen, att ha argument som "det är äckligt" och liknande borde beläggas med böter. (!!!)
Suck, ryck upp er.
Blicka uppåt och utåt i världen, se er omkring och lite utanför bubblan som innehåller just ditt liv.
Det finns många som har det värre än dig, mycket värre...

---

Bjuder er en låt för att liksom förmedla min känsla för kvällen.