Inget rinner ut i sanden

Från i fredags är jag långledig, eller ja..
Nio dagar fri från jobb i alla fall.
Skönt och bra, kanske man kan ordna upp sit liv..
?
Nä, det är redan bra som det är.
Vad ska man göra då?

Kan säkert bli en sväng till Östersund, min garderob är nystädad och nästan tom.
inte för att det finns något särskilt stort utbud i Ö-sund, men affärerna är snäppet vassare på mode än ICA
hemma på byn och så kan det vara skönt att slippa se alla dessa sjukskrivna parasiter ett par timmar.
Mina garderober måste i alla fall fyllas på med lite blandad kompott, vore t.ex. skönt att äga en skjorta som inte alla andra redan har osv..
Får bli ett projekt till veckan.

---

Igår var jag irriterad, den sortens irritation som inte ger sig.
Började redan när jag vaknade i tolvtiden, fortfarande ruskigt trött och fulla huvudet med snor.
Snöt mig lycklig och gick med raska steg mot köket, hungern härjade vilt i maggropen.
Bredde mig en macka och proppade munnen full, men då näsan hade fyllt på sig själv med snor igen fick jag liksom ingen luft där jag satt och mumsade.
Fick spotta ut allt och tänka om, det blev fil istället.
Dumt att dö av frukosten, som ju är dagens viktigaste mål.

Sedan kom min fader hem, han är speciell min fader.
Denna mustaschbeklädda man.
Han hade jagat älg, de såg jag.
Han hade geväret i högsta hugg. "Killswitch" Liksom.
Men det fanns inga älgar i skogen så han gjorde comeback i Litsänget.

Han ansåg att vi var slöa jag och in bror, kan vara för att han låg i fosterställning med datorn i sin säng och jag satt där i köket i min långrandiga morgonrock.
Måste ha sett bra nog miserabla ut.
Vi skulle sluta slöa tyckte han.
Irritationen växte, jag var ju förkyld.

Senare (läs; nästan omedelbart efter pappas ankomst) kom mamma in i köket också, även hon hade åsikter om vår obefintliga aktivitet.
Roligt.
Jag hade alltså varit vaken i ca 12 minuter och haft en nära-dödenupplevelse..
..och de anser att jag nog borde hunnit gå med hundarna en liten sväng i alla fall.
Jag tyckte synd om mig ett litet slag till, sen åkte jag på systemet och inhandlade rusdrycker inför kvällens galenskap.

Kom hem och slängde mig i sängen, tänkte kika på film och imundiga mig en chokladkaka.
Det fick jag inte, min alldeles för underbart arbetstokiga mamma ansåg att jag nog borde köra in lite ved.
Sagt och gjort, kopplade på släpvagnen på bilen.
Backade runt på gården i tre år, lastade ved.
Skitade ner mina jeans på släpet.
Svor som besatt över min situation.
Mamma mumlade något om mitt klädval och "att det var ju korkat"
Don efter person svarade jag och kände mig cool.
Med all veden på sin plats och alla bilarna åter på sina platser (ja, vi har olika platser för olika bilar på gården, fråga inte varför.) Sökte jag åter upp in säng för att åter få se filmen och så vidare.
Då hände det som bara händer en sådan här dag.
Strömmen gick.
Utan ström blir det ingen film och utan film blir det inget roligt.
Så jag hade det tråkigt istället i brist på annat.
Somnade även en stund.
Vaknade lite mer snorig och strömmen hade inte återvänt.

Vi packade in hela familjen i bilen och fraktade oss ner till tjocka släkten, vi skulle äta räkor.
Vi åt räkor och sedan drog jag vidare.
Vidare mot Kvitsle och pubkväll.
Olle hämtade mig, han hade inte kört bil på länge sa han.
Det märktes sa jag.
Öl och sprit är godare i vänner sällskap tänkte vi och åkte till Frida.
Där var ölen jättegod, så god att jag drack många.
Vi sjöng även singstar, fick stryk första låten.
Hade inte sjungit upp riktigt.
Sen fick jag välja låt, jag valde en låt som ligger mig varmt om hjärtat.