Inget rinner ut i sanden

Har under den kyliga morgonen jämtland bjöd på idag läst varje blogg på hela "world wide web", en överdrift tror du, men jag läser väldigt väldigt fort och har ett så enorm bandbredd att jag brukade träna handbromssladdar på modmet under övningskörningen i min ungdom..nog om detta.

Till min fasa upptäckte jag att det finns alldeles för mycket bloggar som knappt skriver om något alls, de är alltså inte aktiva..dessvärre är det alltid de bloggarna som har de coolaste namnen och funnits i ca. fem års tid.
Jag blir givetvis avundsjuk på dessa människor, jag ville också heta "Elegi"; detta på grund av min förkärlek för en viss herr Winnerbäck, och för att elegi stämmer bra in på min personlighet, alla som inte vet hur man googlar fram synonymer kan få en förklaring....klagosång betyder det.
Phew, tur vi redde ut det.

...

Sen har vi dem som skriver vad de sjort under dagen resp. under veckan, allt detta beroende på ålder och intresse att sälja ut sig själv.
De yngre lyckas ibland få till tre inlägg per dag. '
Dessa kan indelas i före frukost - efter frukost och kanske ett från skolans dator i väntan på träslöjd eller vad de kan tänkas ha för sig.
Ämnen som behandlas kan vara allt från ngt deras pappa sade under frukosten till en msn-konversation från kvällen innan, med andra ord ämnen som i alla fall inte jag bryr mig ett skvatt om för tillfället.
Kan ju givetvis tänkas att jag är för ny i bloggvärlden att jag inte fattar tjusningen riktigt ännu eller så har mitt intresse svalnat av för berörda ämnen.
Jag tror på det senare, jag är väl ingen lnäppskalle heller?

Det slutar inte här, en del sköningar väljer att skriva om sina senaste krogbesök, de inläggen är givetvis vinklade så man alltid hamnar på slutklämmen med sex osv.
De hänger ut sina ragg - utan namn givetvis - men så självklart att till och med jag med lite google och sunt förnuft hittar åt stackarn.
Sorgligt nog är dessa bloggar välbesökta och ofta kommenterade, vilket väl visar på nyfikenheten och dumheten hos oss svenskar??!!
Självklart är det så att om en person skriver;

"jag känner mig så nere, jag kan inte berätta här i bloggen vad det är men det är verkligen hemskt, fråga inte vad det är. Jag mår verkligen dåligt över det."

Självklart får hon 118 kommentarer i timmen om att hon måste berätta vad det är osv...snacka om att fiska efter läsare och populäritet.
Suck

Men det värsta / vidrigaste / snuskigaste / sjukaste / knepigaste osv...

Det är - tro det eller ej - "MODEBLOGGARNA"
Vilket j*vla påfund alltså!
Tjejer (oftast) i 17-årsåldern (oftare) med för mycket pengar (praktiskt taget jämt) som var dag springer på stan å shoppar sig lyckliga, springer som en galning hem, byter om, posar framför spegeln och tar tre serier bilder på varje plagg, enbart för att slänga upp skiten på sin blogg med fäsiga kommentarer till varje bild.

"visst, mamma sa att jag inte behövde en till fuskpäls, But is enough enough?"

Jag blir trött och irriterad av mindre, vill jag ha en grön och blårandig topp från topshop??
Nä, antagligen inte idag heller.
Det är dessutom inte dessa stackars människors fel att de gör så här, det är ju restan av allihopa som uppmuntrar dem att göra allt det här.
Och allt runtomkring, blir den där kaffe-latten godare för att du enligt bilden dricker den i profil med solbrillor...Ni gör då inte mig mer sugen på att konsumera diverse småprylar.

Alla ni som känner er träffade, hoppas det svider att inse.

Efter en mindre tung vecka på jobbet slutade fredagen bra, efter öl och tilltugg begav vi oss till Åre, [ååräh] som de säger, turisterna och säsongarna, dessa fantastiska människor.
Där blev vi sittande en lång stund medan vi imundigade oss ett par öl till.
Dennis fick en plötslig hemlängtan och vi vandrade mot mat.
Det blev korv å wienerbröd innan skjutsen åter gick mot Mörsil och min egen säng. Skönt.

Lördag blev lång och mulen, stugvisit med Jessie, Petter och en cool hund.
Johan och Tina hittade dit efter en stund och vi hade det gemytligt i stugvärmen.

Söndag (idag) blev det frukost / lunch / eftermiddagsfika och sen fikade vi igen hemma hos Tina och Johan.

Nu är jag trött och opeppad inför jobb imorn, suck.
Något jag är pepp på är däremot roadtrip till Norrköping, herr Hallström och allt vad det innebär.
Tredje gången gillt sägs det ju..

---

Då så, en blogg alltså...vad skriver man här då?

....

- "Hej dagboken, idag har jag..."

Nä, så gör ju alla andra..suck, svårt det här.



That's it, no comments, osv..

Till vardags är jag en lagom sjuk ung man i mina bästa år (21).
Är bosatt / boende / inhyst / uppväxt / placerad / förskansad / kvarvarande i Mörsil, en by vars like sällan skådats, en by där drömmar blir sanna, en by där solen alltid skiner, en by jag kommer återvända till efter mina äventyr och stordåd...eller ja, nästan allt det där.
Jag är bevisligen kvar här i alla fall, helt okej faktiskt.
Än så länge.

Mörsil ligger (för övrigt) mitt på europaväg 14 (E14) mellan Åre och Östersund, så helt bortglömda är vi inte jag och mina fellow citizens...villagers..ja, ni fattar.
Vi har asfalt, elektricitet, internet(bevisligen), vi har sett på TV, och vi är utbildade...Allt detta i norrland, har ni hört?!?!?!
NORRLAND...där sitter en kille just nu och sträcker sin hand ut i världen.
Fantastiskt, inte sant?
Här har jag nu hållit mig i 21 år, i skivande stund ler jag förnöjt, det är ett bra ställe det här:)

Men nog om mig, ni är säkert redan trötta.

Jag har tänkt ut en plan, ett sätt att förbättra världen, något vackert och fint jag i denna blogg ska dela med mig av.
Tillsammans ska du och jag göra din vardag bättre:)
Jag kommer (när jag har tid, lust, ork och motivation) uppdatera er med de vassaste nyheterna, de dryyyyyyygaste skämten och en del annan skit jag kommer på under vägen.

Ni kommer märka i inläggen att jag byter ämne helt tvärt och säkert tar upp gentemot varandra helt irrelevanta saker, det här kommer jag dessutom och givetvis blanda med min egen vardag, allt för att förrvirra dig:)
Är man svensk mästare i tomprat och associering så är man, detta måste man dela med sig av.

Då kör vi.