Inget rinner ut i sanden

Vad är det för j*vla skitvärld vi tvingas leva i dag efter dag?
Jag blir förbannad över hur saker och ting upprepar sig gång på gång.
Nu ska jag generalisera hela världen för dig, det kommer vara över på ett litet kick.
Ge detta lite eftertanke sedan...tack.

I större delen (läs alla) av de så kallade u-länderna pågår svält och misär mitt framför ögonen på oss rika västerlänningar.
Droger och pengar byter ägare men inget av detta hamnar någonsin i rätt händer.
Har de stackarna inte svultit ihjäl eller ligger för döden i en tragisk sjukdom så ska det krigas, när det krigats klart ska det fjäskas för USA och sedan börjar allt om igen.
Har man tur kan man lyckas skylla på något annat än olja och korruption och då är det alltid någon exentisk ledare som ska haffas och buras in för säkerhets skull.
I spetsen för denna galenskap står som oftast Team America - World Police, alternativt Storbritannien...de senare är inte farliga då ingen förstår vad de säger i tidningar och media.
Tomma hot om kärnvapen, militärkupper och "US-Marines" börjar bli vardagsmat för alla som lärt sig läsa.
I Ukraina stänger man av gasledningarna, den kollektiva bestraffningen drabbar halva Europa som tvingas frysa.
Större delen av världen ses genom linsen på någons filmkamera och så fort någon hojtar något om mänskliga rättigheter ska det vara TV-galor för att samla in pengar.

Är du modig nog får du åka som volontär och se allt det här med dina egna ögon, det enda du får då är mat och husrum...sen riskerar du livet för en humanitär insats och hoppas de där hemma ska läsa din resedagbok eller vad du nu har för medium som kommunikation.
De som inte åker på mission till Uganda eller liknande tvingas läsa om det i Aftonbladet och Expressen, de i särklass mest vinklade nyhetsmagasinen i vårt älskade land.

Svenska staten samlar varje år in de mest tränade och klipska 18-åringarna i långa landet falukorv, de ska göra lumpen och träna på att försvara fosterlandet...
Och vilket fosterland sen.
Landet där husvagnssemseter anses som något fint och mysigt.
Landet där sommaren är två månader lång.
Landet där livstids fängelse är femton år med glass och ballonger.
Landet som födde och fostrade Stefan Sauk och antipiratlagen.
Huga ligen, kalla mig vad ni vill...men inte patriot.

Här sitter jag och gnäller på Sverige...det finns värre ställen här på vår jord.

AIDS och HIV sprids fortfarande i stora områden av Afrika.
Svälten runt omkring i världen ser till att 800 miljoner människor världen över är hungriga ikväll när de lägger sig, de kommer vara hungriga imorgon med.
16.000 barn dör varje dag av just svält, tänk på det nästa gång du rostat en macka du inte orkar äta upp.

På mitt jobb finns det kanske barn som tycker dagens lunch är äcklig...jag vill så gärna visa dem hur lyckliga de egentligen är.
Mamman till det här barnet kanske inte hittar sonens/dotterns ena handske när det är dags att gå hem på fredagen.
De tvingas då ta hem extrahandskarna under helgen, de som inte är lika varma...suck och stön.
Tror ni femåringarna i Afghanistan ens har ett par hanskar på tio barn?
Det tror inte jag.

Är det synd om dig nu i Januari?
Du kanske festade lite för mycket under helgerna och plånboken är nog inte så tjock som du önskar?
Jobbigt, nu kan du inte köpa lösgodis varje dag.
Eventuellt måste du avstå att gå på bio på lördag, för dyrt.
Och tänk om du inte har råd att tanka full tank i skotern...hur kul blir det då?
När vi i sveriga snackar om existensminimum gnäller vi om minst 5000 kr i månaden som ska räcka till allt möjligt så som hyra och studiehjälpmedel.

I Etiopien betyder samma ord att fyra personer klarar sig med 13 kronor om dagen, då är de inte ens mätta när natten kommer...

Världen är en sjuk plats.

---

Här är det vinter just nu, fötterna är alltid kalla och alla verkar surare än mig...vilket i och för sig är en bedrift, jag har nämligen hört att jag är missnöjd för jämnan.
Fördelaktigt.

Här kommer den obligatoriska identitetskrisen, jag har läst om den på alla andra bloggar...kände mig tvingad.

Det jobbiga i hela konkarongen är att jag själv inte är ett dugg bättre än någon annan på någonting.
Folk snackar om hur ödmjuk man ska vara och att man ger varandra det bemötande man själv förtjänar.
Om det här stämmer ska jag alltså ha en verbal smäll i ansiktet varje gång jag öppnar munnen?
Jag är inte ödmjuk, jag lyssnar inte speciellt länge på folks åsikter och så fort någon säger något tycker jag tvärtom om jag inte gillar människan i fråga...är detta normalt?...naturligtvis inte, men alla kan inte vara lika.

Två av mina större förebilder är Magnus Betnér och Gunvald från Beck-filmerna.
Jag tycker det är coolt när huvudpersonen i filmer totalt gör ner andra människor med invecklade repliker av faktabaserat innehåll.
Således anser jag också att våld är barnsligt.
Problem i min omgivning anser jag oftare och oftare har med välfärden att göra, att allt är små saker jämfört med krig och svält.
Diskussioner undviker jag helst, de uppkommer alltid av att två parter är oense.
Tror någon verkligen att de tycker likadant efter en pratstund?
Kompromisser tror jag på däremot, men då måste ena parten alltid tjäna på det...

Hade man tänkt på det här innan skulle man ju skrivit till Bullen under uppväxten och blivit hjälpt på traven.
Typiskt.
Nu har jag gnällt klart, blottat mig för hela världen och ska bli Emo...härligt.

Så ser min värld ut, Tar man ingen plats förtjänar man ingen.
Undrar om det är mamma eller pappa som står för min attityd?
Klurigt...svara på det ni.