Inget rinner ut i sanden

Julgelgen har passerat och var väldigt trevlig, spenderade den i sällskap av nära och kära.
Julafton bjöd skotertur till stugan med lite släkt och hundar, fika och eldning i snön.
Snabbt hem till kalle och sedan middag och julklappar.
Begav mig sedan mot Jessie och Petter för att fraternisera och dricka öl, hamnade på annan ort men hade minst lika trevligt.
Juldagen måöades det hemma hos Bixo/Karlsson och sedan Dippan på kvällen, mycket folk och lika mycket dricka.
Annandagen bjöd skotertur igen men till en annan av våra stugor, efter mycket lyftande och dragande har vi nu ett fint spår  hela vägen fram:)
Middag hos farmor på kvällen.
Gårdagen blev kort och koncis, stadsbesök och inhandlande av kläder till nyår.
Folkanfest på kvällen, roligt.
Senare ikväll kommer celebert besök från huvudstaden.
De ringde nyss och ansåg att alla samhällen i Jämtland har ordet Böle i namnet, de undrade också varför inte östersund heter Storböle.
De är smarta dessa stockhomare.

Ska ta tag i mig själv och skriva mer faktabaserade inlägg, har haft fullt upp nu kring jul bara.,
Jag är ledsen, men jag har inte gett upp hoppet om er.
Tack för att ni läser i alla fall.

Efter att ha slagits med pensionärer på Östersunds gator och torg, duckat och gömt mig för att slippa få en klubba i ögat av alla hockeyfarsor på stadium, köat timme efter timme på H&M och slutligen prejat mig hem till tryggheten och normal samtalston är alla julklapparna införskaffade, inslagna och slutligen stoppade under the christmas tree.

Årets christmas tree är en tall, då resten av Sverige väljer gran, så kör vi tall av just den anledningen, våga vägra vara vanlig!
Under själva tallen ligger alla klapparna.
De flesta innehåller säkert fina och bra saker, men i själva verket vet vi ju att i julklapp önskar man sig ju bara saker man inte orkat köpa själv. Skitsverige.
Jag önskade mig ett skoterkapell och andra praktiska saker..
Julen är inte samma sak som när jag var liten, försöker lära min tioåriga syster detta, hon fattar inte. Konstigt.
Bilbanan jag fick som sjuåring är fortfarande den bästa grejen jag fått:)

Så vad blir det då schemat i jul då?, upp imorn och skriva sms till alla man känner där man önskar dem god jul.
Trycka i sig en frukost med så mycket att välja av att man blir sittande til lunch.
Ut och köra sig less på skotern.
In och ätra knäck och annat nyttigt, glo på Kalle Anka.
Middag och sedan julklappar.

Så mycket förberedelser för en enda dag, verkar det rimligt?
Nej.

Julmaten är ett intressant faktum, den är ju som i fokus i alla tidningar med fett hit och kalorier dit.
Men vad jag vet känner jag nästan ingen utanför min familj som verkligen uppskattar julmat.
Det finns de som rynkar näsan åt sillen, tycker janssons är äckligt och mycket mycket andra knepiga tankegångar.
Ja men ge fan i det då!
Jag tvingar ingen att äta, säger bara att jag gillar maten under julen.
Äter man inte blir man heller inte påverkad av fett och kalorier, enkelt.
Suck, att man ska behöva tala om allt.

Julhälsning!
God Jul.

Den här veckan har varit ilskans tecken, jag har retat upp mig på precis allt, som om jag hade mens eller något.
Kollade kallingarna sist jag skulle duscha, men inget sånt inte.
Något måste ju vara fel på mig, eller så ger jag bara er andra större utrymme för glädje då jag står för allt det andra i humörväg.

Började i måndags, trött och sliten efter en riktigt blöt helg inser jag rätt tidigt på morgonen att jag faktiskt jobbar och borde befinna mig på jobbet om en alldeles för kort stund.
Sjukt seg hela dagen och vid tvåtiden åkte jag hem till lillasyster som fyllde år, efter tio minuter hade jag lyckats störta hennes nya fina radiostyrda helikopter i hundskålen.
Bra jobbat.

Tisdagen blev inte mycket bättre alls, snorig som en mindre förort gick vi på bad med några ungar.
Jag älskar bad, att få doppa sig i den där 12x4 meter stora vattenpölen är ju underbart.
Underbar är också vetskapen om alla liter urin som hamnat i badvattnet sedan sist de bytte under hösten -72, sånt får mig att le av lycka.
Väl tillbaka på jobbet igen så hade det börjat regna och hälften av snön försvann på en kvart.
Stängning på det, alltid roligt.
Skit också.

Onsdagen i stort.
1986 pajade Tjernobyl och östra Europa blev radioaktivt, små små delar av Sverige blev också drabbat, något som gick över innan 90-talet.
Hur det gick för Mörsil ska jag inte uttala mig om, men jag har relativt stor koll på att det inte finns ett enda becquerel att oroa sig för idag.
ÄR DET SVÅRT ATT GÅ UT OM DAGARNA I SÅDANA FALL? ? ?
Jag blir galen, barn behöver frisk luft.
De dör inte om det är kallt, de dör inte av att det blåser och de kommer inte gå av om de ramlar i snön.
Det kanske blir kallt och blött, men det går över...som så mycket annat, utom min ilska.
Hur ska det gå i framtiden...
Sedan bar jag två bord, det var så kul att jag bar ett av dem tillbaka också.
Bristen på planering kan i det stora hela verka total, men jag tror minsann att det enda planerade är att jävlas med mig.
Det lyckas, jag lovar.
Suck

Torsdag, idag, nutid.
Efter en mycket långsam och seg förmiddag sket jag i allt och åkte hem, stannade till hos Jessie och gluttade på hennes dator, den var minst i hela världen, efter det åkte jag hem.
När jag varit hemma en stund blev jag rastlös och startade skotern istället.
Roligt roligt.
Ikväll blir det gym.

Fredagen lär väl bli skit den med då man alltid ska avsluta det man påbörjat.
Blir säkert skönt att vakna imorn också...

---

Läste nyss i ÖP att ett gäng mindre sköna människor hade fått sin julklapp av Landstinget men att de blev så missnöjda att de skulle sända tillbaka den till arbetsgivaren igen.
De anser att presenten är för opersonlig och att det var bättre förr.
Ett annat skäl var att två av arbetstagarna var ju gifta och de skulle ju få två böcker i samma familj, jobbigt !
Skulle cheferna samlat in önskelistor tycker ni?
Idioter.

Boken de fick heter "En obekväm sanning" och fungerar bra som en tankeställare för alla obildade där ute, det finns ju en del.
Ni som inte läser kan ju se filmen, klart sevärd, klart godkänd...mindre bra att det är en amerikan som faktiskt tog initiativet till något bra, den var ny.

Tänk er att inom tjugo år måste människan hitta ett annat sätt att driva sina bilar, de behöver ett gigantiskt plåster till ozonlagret och om vi inte får slut på kriogen snart kommer säkert nån ryss skicka iväg sina atombomber under nästa majfirande.
Växthuseffekten är heller inte länge ett skämt, tänker på jordskalevet i Skåne häromdagen, tror inte det händer bara av sig själv...tror säkert det händer igen också.

Skitsverige.

Idag har det inte hänt så mycket i Skitsverige, dagen började rätt sent för min del med sovmorgon till nio och sen jobb fram till sex. kom hem och åt middag, sen for jag på gymet.
Slutligen sitter jag framför datorn och borde lägga mig och sova, men min bristande självdisciplin kommer inte få mig i säng under närmsta timmen, finns ju så mycket otroliga nyheter att uppdatera sig om.

Min favorit är aftonbladet.se, de skriver alltid så fint och bra om allting hela tiden.
Det är aldrig vinklat eller förstorat och de använder aldrig ord som "rasar" eller "tittarstorm" i onödan.
De kan verkligen konsten att välja rätt huvudnyheter, för vem vill väl läsa om svältkatastrofer i Sudan då man kan rösta ifall Tony Irving hade fula kläder i förra avsnittet av stjärnor på is.

Dagens spalter handlade litegranna om den så kallade finanskrisen och att staten måste ge pengar till volvo så de kan bygga flera silverfärgade bilar och inte varsla alla i hela världen.
Strax nedanför fanns det lite tips på hur man ska gå till väga för att få sparken, som kontrast till denna milstolpe i journalistik fanns det tio tips på hur man skulle få jobb hos Barack Obama i vita huset.

Spännande läsning må nu tro.

Vidare fann jag dagen huvudnyhet.
Emma Jangestig, mamman i Arbogamålet var på väg till hovrätten.

MEN DÅ VOLTADE HENNES BIL !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
WAAAAAAAAAAAAAAAAAAHHHHHHHHHH !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
NEEEEEJJJJ !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Stackars stackars stackars stackars stackars henne...fast det gick bra, "hon fick inte en skråma på kroppen, och kunde fortsätta till mötet i hovrätten"

Phew, tur alltså.

Jävla sktisverige...

---

Nedanför alla nyheter och bilagetrams finns en liten liten ruta.
En ruta som gjorde mig minsta sagt upprörd.
Jag blev fly förbannad och anser det som min fulla rätt.

Filmklippet handlar om hemlösa barn och ungdomar i Colombia som bodde/bor på gatan bland missbruk och våld.
Hur dessa människor var dag riskerar att bli skjutna av människor som ser sig som bättre än dem och sätter pris på deras huvuden, och hur de klarar sig undan genom att bo i kloaksystemen under staden.

Det är naturligtvis sorligt att det finns sådana här ställen i världen, jag lider verkligen med de stackare som lever på det här viset.
Filmen visar hur illa ställt det har det och hur rädda de är.
Men det är inte det som stör mig....mest.

Filmen är inspelad tidigare i år och av ett bolag som heter vbs.tv, de är helt fristående och gör ingenting av det här för egen vinning, de åker bara runt i världen och låter kameran gå om det är intressant.
Sedan klipper de ihop olika färgstarka dokumentärer och lägger upp på sin hemsida.

Jag har för länge sedan upptäckt denna sida och sett merparten av de olika skildringarna från världens alla hörn.
Det är verkligen något att fundera över.

Nu har alltså de förbannade svinen på aftonbladet hittat dit också, snott klippen och slänger upp dem på sin egen hemsida.
Sen skriver de "vi har inlett ett unikt samarbete med VBS, se klippen exklusivt på aftonbladet "

Så fan att det är exklusivt då det fanns restan av världen tillhanda för ett halvår sedan...
Idioter, man blir så arg.

Se till att se klippen på deras hemsida, för din egen skull.
Få en liten större inblick i världen utanför...

Vad är meningen med livet, har du tänkt på det?

Eller är ditt liv fyllt med alldeles precis så mycket skit att du inte ens hinner fundera över vad du förväntas åstadkomma här i världen?
Nå, hur är det egentligen?

Det händer ibland att jag funderar, då är det på riktigt också.
Associerar hej vilt...

Du föds, så långt är vi överens?
Du kommer ut spritt språngande naken till en värld som under de första sekunderna känna alldeles svinkall.
Inte alls som de behagliga 37 graderna inne i din mamma eller så.
Utan helt och hållet svinkall.
Runt omkring dig står ett gäng doktorer och flinar åt den sjunde lyckade förlossningen idag.
Mamma och pappa turas om att hålla dig i famnen och förväntar sig att du ska sluta skrika om de pressar in en grej av gummi i munnen på dig.
idioter.

Första tiden är inte så jobbig, du får mat om du skriker, de byter blöja på dig så ofta de bara kan, sömn verkar vara det viktigaste som finns och emellanåt får du träffa resten av släkten som turas om att fälla klyschiga kommentarer om att du växer fort och antagligen blir en riktig tuffing.
På din tvåårsdag får du en radiostyrd bil som du kört sönder innan tårtan serveras.
Ett halvår senare kommer det en lillasyster, hon får all uppmärksamhet och du känner dig bortglömd jämt.
Hipp som happ ska ni börja på dagis, en helt ny värld...du förväntas skydda syrran mot de andra odågorna och kampen om att få sitta fram i bilen till och från förskolan börjar.
En av fröknarna på dagis luktar cigarettrök och har en skitful jacka.
De flesta kompisarna är helt okej, utom tjejen i stickad tröja för hon nyps och rivs på kinderna så fort ingen ser.
Jobbigt.
Åren går, likaså årstiderna.
Du lär dig åka skridskor, skidor och bygga smålego.
Sen kommer sista sommaren före skolan, du har liksom dina polare inga framtänder och lyckas alltid ha ett fräscht och blodigt skrubbsår på höger knäskål.
Skolan och första klass kör igång, alla ser likadana ut och började läsa och räkna i ett rasande tempo.
Vissa raster leks det pussleken och man byter flickvän en gång i veckan.
Lagom till tredje klass ärvde jag en turtles-jeansjacka, jag kände mig så sjukt cool i den att jag grät när mamma hängde undan den inför vintern.
I sexan hände det grejer, vi fick lov att gå till cafeterian på skolan och frossa i bakelser och godis under rasterna.
Tjejerna i klassen började se sig om efter äldre killar och allt kändes hopplösare än vanligt.
I åttonde klass anser tjejerna att man vuxit ikapp dem igen, då börjar de prata med en och allt är som vanligt.
(Kalla mig korkad, men jag förstod inte varför tjuvrökning och mopeder var bättre än fotboll)
På träslöjden bygger du en TV-möbel som du tar hem och visar pappa, han blir stolt och ler faderligt.
Nionde klass är något speciellt, äldst på skolan, en splitter ny moped och jag hade även jobb kvällstid så pass att jag hade en större summa pengar att spendera varje månad.
Nian går mot sitt slut och så börjar en ny period i livet, man räknas som lite mera vuxen, lite mera mogen och ska snart  börja gymnasiet.

Gymnasietiden drar igång, begreppet fyllefest får en ny innebörd och du häpnar över antalet lektioner du själv faktiskt skolkar...
Hemma skaffar föräldrarna bredband och du tycker att allt är riktigt riktigt bra för en enda gångs skull.
De äldre kompisarna tar studenten, skolan känns tom och trist, körlektionerna blir dyrare och sen tar du också studenten.
Fylla och fight, Östersund by night...Sen min vän, är du vuxen.

Jag blev vuxen nog att göra lumpen.
Men först körkortet och en riktigt varm sommar.
Sedan tio timmar buss till Boden och sen svettas i grönkläder.
Efter elva månaders slit muckar du med en förändrad verklighetsbild, lite lugnare sätter du dig nu till ro och söker jobb för att ta det lugnt ett tag.

Där befinner jag mig just precis nu, i lugnet.
Men vilket lugn då då?
Lugnet före stormen och pluggandet eller lugnet efter lumpen och stressen...

Om man pluggar blir det självklart till något välavlönat och meningsfullt, men vem vet vad som är attraktivt när jag läst klart?

Efter skolgång ska man finna sig ett jobb som man gillar och sedan en fräsch fru.
Skaffa några barn, försöka ge dem den uppväxt man själv saknade och vips är du femtio år gammal!
Femtio fyllda är man nog inte så stöddig längre, ungarna är framgångsrikare och IT-världen gav du upp under första pappa-året.
Sjuttio fyllda ska man ta ut pensionen, resor och billiga drinkar i tio år och sen blir du åttio.
När man är så gammal kan man lika gärna dö och sen är det som inget mer.

Någonstans där emellan ligger meningen med livet, den är sjukt svår att finna anser jag.
Hjälp tack..?

Här vill jag göra en ändring, eftersom filmen ska handla om mig och mitt liv måste den vara på svenska...logiskt.
Då behöver vi med andra ord svenska skådisar...duh!

Rollen som mig ska spelas av Gabriel Odenhammar, killen som gjorde Sune-filmerna.
Han och jag är lite lika varandra och så vet ju alla vem han är.
Psykologen ska gestaltas av Mikael Persbrandt, mycket för att jag ännu inte sett honom i en film där man måste vara ödmjuk och för att han är en sån skön jävel i alla filmer som innefattar Gunvald Larsson.

Jag ändrar lite i filmens handing också, det ska inte vara en thriller som det Amerikanska originalet, jag tänkte mig mer ett tragiskt drama någonstans i Skitsverige.
Grått och trist med mycket volvo och sopsortering, osammanhängande färgkombinationer i folks klädval samt kedjerökande föräldrar.
Odenhammar och Persbrandt ska ha en fader-son relation och vara sådär filmtuffa som man kan tänka sig, lite Big Daddy över det hela.

...And, action!

Sjukhusscenen ska finnas kvar dock, Jag (Odenhammar) ligger på min brits i en sal på lasarettet.
Persbrant kommer in och är lite burdus, svär åt en ful läkare med för högt hårfäste och slänger åt mig en DVD-box med alla avsnitt från Arkiv-X.
Han sätter sig ner på sängen och ser mig allvarligt i ögonen, samtidigt väser han; när det här är över drar vi och hoppar fallskärm i Seychellerna.
Jag säger att det är något jag vill berätta för honom men han måste lova att inte berätta för de andra.
Självklart, får jag till svar.
Jag lutar mig fram i sängen och slänger ur mig fimens "catchphrase"
"I see dumb people"

...

För så känner jag, dumma människor.
Och då menar jag inte att de är elaka, jag syftar på rakt igenom korkade, obildade och ytliga.
Suck.

---

Då jag inte bloggat på ett tag kan man ju tro att jag haft mycket att göra.
Så är inte fallet, jag har bara ingen lust...