Inget rinner ut i sanden

Förra veckan var ingen bra vecka, jag var tröttare än en åttioåring med narkolepsi och mitt i alltihopa pajade skotern.
Skitvärld.

Helgen gick till reparationer av diverse olika grejor i skotern.
Johan bistog med både sällskap, garage och experthjälp.
Jag har lärt mig nya ord som kedjehus och lagerras.
Kedjehuset hade någon tidigare ägare tätat ihop med fönsterkitt, det var det roligaste jag sett även om jag inte vet mycket om hantverk och skoterlagning.
Kedjesträckaren var lika utsliten som de första fotbollsskorna tenderar att bli och jag tänker se till att all elektricitet i skotern blir trådlös...JAG ÄR TRÖTT PÅ OMÄRKTA KABLAR.
Måste köpa massa nya delar under veckan, blir antaligen ruskigt dyrt och så funkar det ändå inte...min vanliga tur.

Lördagkväll spenderade jag i Åre, kollade/häpnade lite på Copperhill och tog tempen nere i byn.
Söndagen drack jag mest kaffe med Jill för att sedan se på TV med Bixo/Karlsson.
Gym igår kväll och sedan Seven Pounds, riktigt bra film när allt kommer omkring.

Ska strax ner till Madde och se om hon får ordning på sitt bredband, hon hade fått sladdar nog att väva en matta till farstun.
Telia...suck.

---

Obama har i dagarna axlat rollen som President of the US and A...han svor eden två gånger vilket är ett bevis på att han gör allting ordentligt.
Verkar lovande.
Kollade på TV under den obligatoriska färden mot vita huset, jisses vilket slöseri med resurser.
En kortege bestående av 500 säkerhetsfolk i extremt många bilar kör i klunga mitt i vägen, strax bakom kommer tre poliser på upputsade motorcyklar och sedan Obama i sin pansarlimousine.
Därefter kommer givetvis en klunga svarta bilar till...
På gatorna står folket och hurrar och blåsorkestrar spelar tills de blir blåa i ansiket av kyla och syrebrist.
Den 3 miles långa färden beräknades ta cirkus 2 timmar och anses vara en av de farligaste resorna och publika framträdanden en president gör i sin karriär.
Suck...USA.

Dagen är förbrukad och återfinns som minnen, inget jag orkar lägga mera energi på.
Punkt.

Följer idrottsgalan med ett öra och slänger då och då ett öga på aftonbladets hemsida, där sitter en sällan skådad sköning och smutskastar hela den Svenska idrottseliten.
På något vis har man anställt en Marcus Leifby som sitter och skriver kommentarer i realtid till allt som händer på själva galan.
Han är till synes inte nöjd med något alls, precis om mig.
Rolig kille:)
Hittills har han beslutat sig för att avsky hästsport och särskilt då ryttaren Rolf-Göran Bengtsson.
Istället anser han att Zlatan ska få Jerringpriset ännu en gång och såklart ligger även mina sympatier hos herr Ibrahimovic.

Båda dessa och några till är årets kandidater till ovan nämnt pris.
Tydligen ska Svenska ridsportsförbundet ha gjort "reklam" för Rolf-Göran Bengtsson ända sedan de fick veta att han var nominerad.
Just denna reklam har tydligen hela svenska folket opponerat sig emot, skulle nu den här stackars Rolf-Göran vinna kommer det ju utbryta krig...jösses.

Som tur var Fick Charlotte Kalla bli vinnare i år, trevligt.
Hon är ju ung också...fast Susanna Kallur är snyggare...

---

Jag knyter an mot ett tidigare publicerat inlägg här på bloggen och ber er fräscha upp minnet en aning.
Ännu en gång vill jag belysa det vitt omtalade ämnet dumhet.

"I see dumb people" osv...folk har frågat mig vad jag menar och om jag menar dem och allt annat man kan oroa sig för i skitsverige.
För ingen vill ju bli kallad dum,
Ingen vill ju hängas ut i någons blogg.
Och ingen, absolut ingen vill ju vakna upp en dag och inse att;
"men...jag är ju faktiskt korkad, på riktigt...fan vad jobbigt"

Så av vänlighet skippar jag alla namn jag skulle kunna överösa er med, jag lägger inte upp bilder på korkade saker gör dagarna i ändå och ni kommer slippa läsa citat...ni ska bara få ett enda exempel.

Aftonbladet har ju fått sin beskärda del skit så fort jag hunnit, men än är jag inte klar.
Jag bara älskar att grotta in mig i deras läsarundersökningar, konsumenttester, vetenskapliga experiment och allt vad de förser oss vanliga dödliga med.
Alla "sanningar" de fabricerar på en dag skulle med lätthet kunna leda till fred på jorden...minst.

Tyvärr är många artiklar helt enkelt befriade från fakta...
Exempel:

"Experterna är ense...
...De senaste århundradena har antalet sjörövare runt om i världen drastiskt sjunkit med många procent.
Under samma tid har växthuseffekten ökat till oanade proportioner.
Alltså beror den ökade växthuseffekten på det minskade antalet sjörövare..."

Och så vidare...helt utan empirism eller sanningsenliga slutsatser har de tillverkat ännu ett mittuppslag.
Det värsta är att folk tror på sådana här saker, de förlitar sig blint på att allt som sägs i nyheterna är sant och att tidningarna ju inte skriver lögner...
Faktum är att så fort en nyhetskanal eller känd tidning producerar något som verkar trovärdigt köper alla andra blixtsnabbt en del i reportaget och det hela kablas ut i världen på nolltid...Exempel.
Dessutom kom detta från BBC, det bolag som väl ska verka vara det bästa på nyheter?

Ordet jag söker är Pseudovetenskap, ett ord ni ska kolla upp på wikipedia eller liknande.
Då slipper ni bli lurade i framtiden.
Varsågod, det var så lite så:)

Har tillbringat dagen på min fluorocerande springare...skotern alltså.

Klev upp i morse och kände mig onaturligt spänstig och pigg, sprang i otroligt hög hastighet ner till OK och handpumpade mina två 100-liters fat fulla med bensin.
Sket i att betala då jag anser att bensinen är för dyr.
Slänger upp faten på ryggen och pulsar hemåt i djupsnön, mest för tränings skull ålar jag sista biten och blir på så sätt ruskigt kall om bröstkorgen.

Väl hemma har min ena lunga lagt av till följd av kylan så jag får andas dubbelt så fort och mycket med den andra, det gör inget.
Packade väskan full med starksprit och solrosfrön ifall vi blir hungriga under dagen.

Fyller upp min skoter med bensin, allt  fick inte plats i tanken så ja hällde lite i ryggsäcken och i stövlarna också.
Full gas upp genom skogen och rakt in i en älg, snabbt som attan styckar jag den med min körafast-yxa och hänger upp köttet i en gran så det får frystorka.

Väl upp vid kraftledningen är jag uppe i strax över 400 km/h och ser Rasmus försvinna som ett sträck när jag börjar bromsa in, ungefär i Mattmar stannar skotern och jag ser att jag kört lite för långt.
Kör tillbaka på lite mer än trettio sekunder och vi följs åt ner till Mörsil där Johan och Jonathan håller på att installera raketmotorer på båda deras skotrar.
Efter tio minuter har jag förfrusit andra lungan och får liksom klara mig på den luft jag fått i mig hittills idag.

Skruvandet fortsätter ännu ett tag och vi ger oss slutligen av mot horisonten på extremt farliga äventyr.
Grabbarna testkör sina raketmotorer och vi ser dem lyfta och rolla några gånger innan vi träffar dem uppe på OK igen.
Tankade och klara kan vi nu åka.

Rakt upp i skogen och sedan vänster, tio minuter full gas och sen höger.
Framme!

Kör i backarna och hoppar och har oss, likt små barn plöjer vi genom skaren och allt är så gosigt.
Johan hoppar längst och landar på mig, kändes lite när vi drog loss hans vänsterskida ur min mjälte men det gick över när han så förlåt.

Fram och tillbaka kör vi som galningar tills solen börjar gå ner, då beslutar vi oss för att bara köra åt ett håll hela tiden.
Kommer fram till min stuga vid de uråldriga bergens berg och de uråldriga flodernas flod.
Där sitter Skorpan Lejonhjärta och visslar på gamla schlagerlåtar.
Vi rundar honom och kör över ån, fruset vatten är lättare att köra på än man tror.

Stugan står där dyster och ensammen, jag lättar upp stämningen med ett skämt och allt blir fint och vackert igen.
Strax därefter bryter jag av nyckeln...vi får fika upp spriten och fröna utomhus istället.

Mätta i magarna drar vi slutligen och för sista gången idag igång skotrarna.
Då säger Jonathans skoter ifrån och vill inte vara med.
Han får truga lite och sen går allt bra.
Oj så det går mellan buskar och snår, sen var vi hemma.


Precis som vilken dag som helst, tack för sällskapet grabbar!

Vad är det för j*vla skitvärld vi tvingas leva i dag efter dag?
Jag blir förbannad över hur saker och ting upprepar sig gång på gång.
Nu ska jag generalisera hela världen för dig, det kommer vara över på ett litet kick.
Ge detta lite eftertanke sedan...tack.

I större delen (läs alla) av de så kallade u-länderna pågår svält och misär mitt framför ögonen på oss rika västerlänningar.
Droger och pengar byter ägare men inget av detta hamnar någonsin i rätt händer.
Har de stackarna inte svultit ihjäl eller ligger för döden i en tragisk sjukdom så ska det krigas, när det krigats klart ska det fjäskas för USA och sedan börjar allt om igen.
Har man tur kan man lyckas skylla på något annat än olja och korruption och då är det alltid någon exentisk ledare som ska haffas och buras in för säkerhets skull.
I spetsen för denna galenskap står som oftast Team America - World Police, alternativt Storbritannien...de senare är inte farliga då ingen förstår vad de säger i tidningar och media.
Tomma hot om kärnvapen, militärkupper och "US-Marines" börjar bli vardagsmat för alla som lärt sig läsa.
I Ukraina stänger man av gasledningarna, den kollektiva bestraffningen drabbar halva Europa som tvingas frysa.
Större delen av världen ses genom linsen på någons filmkamera och så fort någon hojtar något om mänskliga rättigheter ska det vara TV-galor för att samla in pengar.

Är du modig nog får du åka som volontär och se allt det här med dina egna ögon, det enda du får då är mat och husrum...sen riskerar du livet för en humanitär insats och hoppas de där hemma ska läsa din resedagbok eller vad du nu har för medium som kommunikation.
De som inte åker på mission till Uganda eller liknande tvingas läsa om det i Aftonbladet och Expressen, de i särklass mest vinklade nyhetsmagasinen i vårt älskade land.

Svenska staten samlar varje år in de mest tränade och klipska 18-åringarna i långa landet falukorv, de ska göra lumpen och träna på att försvara fosterlandet...
Och vilket fosterland sen.
Landet där husvagnssemseter anses som något fint och mysigt.
Landet där sommaren är två månader lång.
Landet där livstids fängelse är femton år med glass och ballonger.
Landet som födde och fostrade Stefan Sauk och antipiratlagen.
Huga ligen, kalla mig vad ni vill...men inte patriot.

Här sitter jag och gnäller på Sverige...det finns värre ställen här på vår jord.

AIDS och HIV sprids fortfarande i stora områden av Afrika.
Svälten runt omkring i världen ser till att 800 miljoner människor världen över är hungriga ikväll när de lägger sig, de kommer vara hungriga imorgon med.
16.000 barn dör varje dag av just svält, tänk på det nästa gång du rostat en macka du inte orkar äta upp.

På mitt jobb finns det kanske barn som tycker dagens lunch är äcklig...jag vill så gärna visa dem hur lyckliga de egentligen är.
Mamman till det här barnet kanske inte hittar sonens/dotterns ena handske när det är dags att gå hem på fredagen.
De tvingas då ta hem extrahandskarna under helgen, de som inte är lika varma...suck och stön.
Tror ni femåringarna i Afghanistan ens har ett par hanskar på tio barn?
Det tror inte jag.

Är det synd om dig nu i Januari?
Du kanske festade lite för mycket under helgerna och plånboken är nog inte så tjock som du önskar?
Jobbigt, nu kan du inte köpa lösgodis varje dag.
Eventuellt måste du avstå att gå på bio på lördag, för dyrt.
Och tänk om du inte har råd att tanka full tank i skotern...hur kul blir det då?
När vi i sveriga snackar om existensminimum gnäller vi om minst 5000 kr i månaden som ska räcka till allt möjligt så som hyra och studiehjälpmedel.

I Etiopien betyder samma ord att fyra personer klarar sig med 13 kronor om dagen, då är de inte ens mätta när natten kommer...

Världen är en sjuk plats.

---

Här är det vinter just nu, fötterna är alltid kalla och alla verkar surare än mig...vilket i och för sig är en bedrift, jag har nämligen hört att jag är missnöjd för jämnan.
Fördelaktigt.

Här kommer den obligatoriska identitetskrisen, jag har läst om den på alla andra bloggar...kände mig tvingad.

Det jobbiga i hela konkarongen är att jag själv inte är ett dugg bättre än någon annan på någonting.
Folk snackar om hur ödmjuk man ska vara och att man ger varandra det bemötande man själv förtjänar.
Om det här stämmer ska jag alltså ha en verbal smäll i ansiktet varje gång jag öppnar munnen?
Jag är inte ödmjuk, jag lyssnar inte speciellt länge på folks åsikter och så fort någon säger något tycker jag tvärtom om jag inte gillar människan i fråga...är detta normalt?...naturligtvis inte, men alla kan inte vara lika.

Två av mina större förebilder är Magnus Betnér och Gunvald från Beck-filmerna.
Jag tycker det är coolt när huvudpersonen i filmer totalt gör ner andra människor med invecklade repliker av faktabaserat innehåll.
Således anser jag också att våld är barnsligt.
Problem i min omgivning anser jag oftare och oftare har med välfärden att göra, att allt är små saker jämfört med krig och svält.
Diskussioner undviker jag helst, de uppkommer alltid av att två parter är oense.
Tror någon verkligen att de tycker likadant efter en pratstund?
Kompromisser tror jag på däremot, men då måste ena parten alltid tjäna på det...

Hade man tänkt på det här innan skulle man ju skrivit till Bullen under uppväxten och blivit hjälpt på traven.
Typiskt.
Nu har jag gnällt klart, blottat mig för hela världen och ska bli Emo...härligt.

Så ser min värld ut, Tar man ingen plats förtjänar man ingen.
Undrar om det är mamma eller pappa som står för min attityd?
Klurigt...svara på det ni.

Har haft en mycket trevlig dag på skotern idag, gott sällskap och fint väder bidrog till det stora hela.
Ligger just nu på sängen och är smått kobent då hopp och studs tar ut sin rätt.

Hoppas på flera dagar i solens och minusgradernas tecken, några plusgrader vill jag inte ha!

1. Snyggast idag var iallafall Petter med sin same-inspirerade mössa, likt en liten björn plöjde han fram i snön och såg lycklig ut.

2. Snabbast idag var nog Olle Hallström, han skoter gick så fort att jag inte såg röken av honom på hela dagen.

3. Finaste piruetten stod jag själv för då jag inte minns hur man pumpbromsar utan nyper åt allt vad jag förmår på blankisen, är huvudet dumt får kroppen lida...

4. En stilstudie i smarthet bjöd Herr.Wikebo på då han förevisad konsten att inte drabbas av cancer.
Med cigaretten i mungipan sprang han runt och inandandades precis så mycket frisk luft att cigarettröken och friskluften tog ut varandra innan någon kom till skada.
Smart.

5. Äckligast idag var den halva älgen som tycktes ha begått ritualt självmord precis på skoterleden, där hade den även lyckats skita ut sina inälvor och 30 liter blod och sedan fortsatt.
Lukten...

6. Svårast blir nog at hålla sig vaken mycket längre till, benen har slutat ömma....eller så har jag tappat känseln.
Vätskebristen är påtaglig och resten av kroppen känns torktumlad.

---

En stunds lathet kom över mig på OKQ8 för ett par dagar sedan, jag stod där i kön och funderade som hastigast på att införskaffa mig en ljudbok att avsluta kvällarna med.
Som tur var blev det inget konsumerande och jag kunde tryggt andas ut igår då jag fann det här klippet.
Antagligen inte ur samma bok men uppläsaren är i alla fall rätt... mina damer och herrar, jag ger er : Sten Ljunggren.

Vaknade i morse med siktet inställt på skotertur, vinden var knappt märkbar och termometern visade en minusgrad.
Bra!!, tänkte jag och klev ur sängen, klädde mig i underställ och stegade ut i köket.
Väl där packade jag min väska och kokade lite mjölkchoklad...
I och med att jag ställer ner termosen i väskan sätter det igång att snöa och blåsa ute, inte bra, tänkte jag och såg min skotertur liksom blåsa iväg med de fallande flingorna.
Sagt och gjort, en sekund senare trillar det in sms från olika håll som säger att vi nog får planera det hela en annan dag.
Suck och stånk kände jag, samt en frustration över hur olika man ser på saker och ting.

Jag är ju av den naturen att jag oftast inte erkänner att jag har fel, knappast ens om jag bevisligen har det...så även denna gång.
Snöstorm och kyla är bara trams i min värld, så även min broders.
Vi byltade på oss lite extra och slängde ett öga på yr.no för att försäkra oss om att det i alla fall inte skulle bli värre under dagen, övernatta i en snögrotta är inte det roligaste jag vet.

Väderkollen var ett smart drag, i tolvtiden skulle det ge sig och spricka upp sades det.
Prick tolv sprack det upp...

Johan joinade oss en bit upp i skogen och tog av norrut till jaktstugan, där bjöds korvgrillning och sedan liten expedition österut för att se oss om lite.
Väl hemma igen kan jag meddela att det inte var kallt, det blåste in ett dugg, det fanns ingen nederbörd och att det blev en lång och lyckad färd genom buskar och snår.

Nästa gång kanske ni inte sitter uppe och förväntar er stordåd av Skitsverige...då blir man inte lika trött : )

Har precis avslutat den första långfilmen jag sett för i år, som det verkar nu tänker jag inte se någon fler...jag är nöjd som det är.

Om inte alla filmer i fortsättningen är lika bra som den här blir jag besviken...

The Curious case of Benjamin Button heter den och utspelar sig under mittan av 1900-talet.
Filmen handlar om denne Benjamin som föds en natt som alla andra, problemet är bara att han föds som gamling och ser ut ungefär som ett russin där han ligger och skriker i sin vagga.
Han överges i avsky av sina föräldrar och hamnar hos en snäll dam som driver ett äldreboende i New Orleans i depressionens USA.
Benjamin växer upp...som gamling.
Varje minut av filmen får vi följa hans underliga liv från att vara gammal till att bli ung, helt bakvänt helt enkelt.
En sån briljant film har jag aldrig sett, hoppas det kommer flera av samma kaliber.

Brad Pitt gestaltar denne finurlige lille man på ett mästerligt sätt, själva storyn och djupet på filmen påminner lite om forrest Gump för er som har lite koll på bra filmer.

 
Filmen är verkligen något ni bör se, gör det och kommentera sedan vad ni tyckte om den.

---

Om två dagar börjar vardagen igen, en vardag jag ser komma men inte riktigt vill kännas vid.
Före jul kändes det rätt bra med jobb och allt, nu vet jag inte längre.
Jag vet att jag ahr jobb till sista januari, men inget mera.
Som det hela känns för tillfället kvittar det för mig huruvida jag blir arbetslös eller fortsätter som barnskötare.

Kanske är det någon slags biologisk klocka som säger åt mig att ta tag i mig själv och göra något vettigt av mitt liv.
Kanske är det ett slags inbyggt fel i mig, att jag aldrig ska vara nöjd med någonting alls i hela världen, utan bara sträva mot ljuset hela tiden.
Eller kanske är det så att jag helt enkelt är less och behöver någon annan slags stimulans i min för övrigt inte så pjåkiga vardag.

Förhoppningsvis är det altenativ nummer ett som styr mest över mina känslor just nu, annars är jag ju korkad (!!!)

Om det nu skulle bli aå att man söker sig mot skolan igen då, vad ska man göra med sig själv?
Från att bo hemma och ha det alldeles för bra till att leva på lånade pengar som räcker till existensminimum och sedan leva så i två-tre år, det är ju sjukt att ens tänka sig.
Men så är det här i världen om man ska ta sig någonstans.
Man måste göra uppoffringar innan man kan sätta sig till ro.

Jag vill ut och resa också, då menar jag inte till Cypern på charter eller sånt skit alla andra sysslar med, det har jag fått nog av.
Skulle vilja ge mig av på obestämd tid och testa gränserna lite.
Tyvärr är världen kinkig på visum, man vet aldrig vilka sjukdomar man kan få och vem i hela världen vill resa med mig...haha, nä jag får nog vänta ett litet tag innan jag bestämmer mig för något sådant :-)


Samtidigt som man står i den här livskrisen eller i-landsproblem eller vad det är så bombar Israel sönder Gaza...vart är världen på väg?
Vad finns det ens att bråka om?
Idioter.

Nytt år, nya tankar och känslor...eller?

Den senaste veckan har varit fartfylld, förra söndagen vaknade man upp lite mindre pigg efter en helt vanlig folkanfest.
Men då fick man ingen sovmorgon, röja upp efter två förfester och sedan hem och städa inför kommande besök.
Nio på kvällen landade Alex och Erik, två kompisar från lumpen.

Vi hade väldigt trevligt de dagar de var hos mig, måndag och tisdag åkte vi skidor i Åre.
Trots mitt hat inför turister och annat av klientelet som håller till där gick allt bra och vi överlevde.
Det enda spännande som hände var att vid lunch på tisdagen ställde jag ifrån mig min snowboard i tre minuter, under den tiden stal någon min främre bindning...mindre kul.
Jag byggde en provisorisk rem av ett snöre jag hittade och vi kunde fortsätta dagen, great success!

Tisdag kväll anslöt Magnus och Simon, de hade jobbat och kunde inte komma tidigare.
Onsdag blev det nytt år i år igen, vi tillbringade aftonen i Mörsil med nära och kära.
Madrass och skoteråkning på Torrisåkern, sedan middag hemma hos Jessie och Petter med badtunna och lekar.
Riktigt roligt.
Torsdag var vi segare än skämt om blondiner, vi satte oss på Sarolla i järpen och imundigade oss pizza en längre stund, sedan körde vi filmtajm och bastu under kvällen.
Fredag gjorde vi skotertur allihopa och stockholmarna fick testa på att köra en egen skoter.
Alex ramlade av och Erik körde fast, så nu är de invigda på riktigt.

Under eftermiddagen satte de sig i den gula faran och körde hemåt i snöstormen.

Igår vaknade jag upp med tre-fyra decimeter nysnö och blå himmel ute, typiskt att det inte kom tidigare under veckan !!!
Jag och bror tog skotrarna upp på myren och tynade dem i djupsnön, inte så tråkigt alls faktiskt.

Åre