Inget rinner ut i sanden

Ska börja med att inleda.
...

Sådär ja, så var vi igång igen.
Ett kortare driftstopp är ur spår och vi kan fortsätta umgås över det anonyma internet.
Hänger ni med på en sväng?


Folk i min närhet frågar om jag är en bitter och självgod människa...?
Jag kunde inte svara något riktigt på det, människa är det enda jag har koll på för närvarande.

Bitter är förresten ett vilseledande ord i min annars så pompöst händelserika värld.
Det är som så att jag kanske inte ens står för något som skrivs på den här bloggen.
Har ni otur så snor jag bara tycke och tänk från andra människor och klistrar in texter här för er beskådan,
Vilket i och för sig fungerar rätt så bra.

En snygg omformulering vore att jag endast förmedlar missnöje, inte alls att det är något jag står bakom.

---

Veckan som gick var som vilken vecla som helst.
Inledde starkt med måndagen som om det vore första dagen i mitt liv.
Arbetade mig trött tills jag fick förmånen att gå till gymet, lyssnade på P3 och såg ut att svettas en aning.
Slutade kvällen i min säng.

Resten av dagarna ramlade på tills fredagen kom.
Som jag nämnde i förra inlägget bjöd Andreas på middag i Järpen innan partybussen gick till Åre, [Åå-räh] (korrekt fonetiskt uttryckt).
Väl där blev vi slagna av en hittills oöverträffad trötthet och stirrade på klockan tills bussen tog oss hemåt igen.

Lördagen bjöd på solsken, jag bjöd på frukost...till mig själv, macka å mjölk.
Sedan direkt ut på skotertur med Raggamoffen, Johan å Jonte.
Vi körde och körde, tillslut lessnade vi och så körde vi fast ett par gånger.
Jag tyckte att vi ju hade testat fastkörning förut och ville göra något nytt...såg mig omkring en stund och sedan bröt jag av styret.
Lite missnöjd över min risiga bedrift såg jag även till att få gashäng rätt in i ett träd också som avslutning.
Roligare än så blev det inte.
Fikade upp fikat och fick köra vänstersvängar hela vägen hem.

Jessie och Petter bjöd till middag, jag och några till åt oss mätta innan alkoholen kallade.
Skjortbyte och sedan folkan.
Där spelades hårdrock.
Jag lyssnar inte på hårdrock, och på den vägen är det.
Halv ett gav jag upp ihop med syster yster.
Vi vandrade hemåt i det rätt mörka månskenet.

Om söndag vankades konfirmation å det grövsta.
Tidigt tidigt skulle vi i sittande ställning befinna oss i en kyrka inte alls nära hemmet.
Bara att kliva upp och iscensätta en trevlig uppenbarelse och föreställa sig ett balanssinne.
Tröttare har jag aldrig varit.
Efter sång, 400 kort med kameran och andra trivsamheter satte vi oss i bilen och brände hem till kusinerna.
Där fick vi mat och dryck.
En kille jag känner som heter Jonas hade inte så värst mycket aptit, det sade han till mig.

Senare på kvällen besökte jag Bixo/Karlsson för filmkik.
Jag somnade rätt tidigt och tog mig sedan hem för att fortsätta den aktiviteten i min egen säng.

Nu har vi en ny vecka och den kanske jag sammanfattar om ett år eller så med den entusiasm jag känner för bloggande just nu.

---

Booooyaaaaaaa!
Äntligen någon fler som insett att alldeles för många sjukskriver sig av lathet och inte av sjukdom.

Dygnets timmar räcker inte till, jag kräver därför en ändring i almanackan och att flera dagar i veckan läggs till...på så vis skulle folk slippa blir stressade och utbrända.
Enkelt.

Veckan har som vanligt gett både det ena och andra i emotionell verksamhet.
Roligt jobb, mindre roligt att snöandet aldrig upphör...
Vintern håller i sig till augusti å sen kommer hösten igen.

Wake me up when semptember ends, så kan vi köra skoter i all evinnerlighet.
Eller ska vi plocka körsbär i min trädgård?
Melodifestivalen var bättre förr.
Alla som inte våldtar är dansbandsmän, eller melodifetivalen-deltagare.
TV är inte vad det brukade vara.


Kvällen bjuder lite sång och dans, med en gnutta tur hinner man få in en sväng naket i etablissemanget också.
imorgon kommer Ozzy Osborne till Mörsil, då ska vi ooa hela natten och fram på småtimmarna kanske min vän Östtysken bjuder till efterfest med Goo Goo Dolls, om inte sysslorna dagen efter kräver sömn och vila?

---

Skrev för tre dagar sedan ett inlägg om kärlek, har sedan dess fått en enda ynka liten kommentar till svar...från min bror, han klargjorde i den enda ynka lilla kommentaren att han inte läst inlägget.
Suck #1.

Fråga; Är jag dålig på att formulera mig, är ni inte alls läskunniga eller är varken ni eller jag mogen för dessa ämnen?

Jag blir inte klok av grubblandet, så jag skiter i det tills vidare.
Kan tänkas att jag kommer ut med en lättläst bok eller liknande om önskan finns hos någon.
Kärlek är tydligen något som kommer när man förtjänar det, precis som värme.

"Man får den värme man förtjänar"
..sade en manlig löjtnant till mig under min tid i lumpen, densamme har blivit lite av en förebild och myt i mitt liv.
Om jag inte visste om minst 23 personer till som kan bekräfta hans existens kunde denne märklige man lika gärna vara en superhjälte hämtad från fablernas värld.
Nu råkar han finnas och det gör bara det hela ännu mer mystiskt.
Härligt.
Så är det.

Summan av kardemumman, slutsats och utvärdering.
Dessa arma stackare som står ute och trampar om dagarna och klagar på köld har enbart sig själv att skylla...e är för dåligt klädda eller är bara för dåliga i övrigt.

---

Helgen har bjudit på skoteråkning, fest och magsjuka i nämnd ordning.
Sjukdomen berodde inte på åksjuka från skoteråkningen, heller inte av för många öl på festen...
Den bara kom, troligen på grund av det jobbet jag har.
Magsjukan var kort och koncis med snabbt insjuknande och ett lika plötsligt tillfrisknande.

Har varit hemma idag måndag och fyllt på mitt iTunes med lite ny och fräsch musik...jag hatar att inte våga ladda hem låtar längre, det blir i längden våldsamt skitdyrt att betala 9kr per låt.
Jag tog hem 28 stycken bara för att det var så dyrt, tänkte mig få ett paketpris eller liknande mängdrabatt.
Men inte då...jävla Steve Jobs!
Suck #2

OBS, Parentes.
Här måste jag dock ockå tipsa om fröken Marit Larsen, en ung (och vacker!) Norska som klev in i mitt hjärta en solig morgon för ett par veckor sedan.
Fick idag tag i hennes album The Chase och speciellt låten If a song could get me you.
Attans så fint.
Köp eller på annat sätt skaffa er den.
OBS, Slutparentes.

På samma gång tog jag och anmälde mig till högskoleprovet som går av stapeln någon gång i slutet av mars, det kostade mig 350 riksdaler...polishögskolan kräver dock ingen speciell poäng, bara att man gjort det som en referens för bevisad högskolebehörighet..
Känns ju som riktigt riktigt väl investerade pengar.
Suck #3

Suck #4 får bli att jag bet mig i kinden riktigt j*vla hårt under skoterturen i lördags, har ett enormt jack i vänsterkinden.
Helvetesgapet kan slänga sig i väggen, vi snackar Grand Canyon eller liknande.

Drömmen vore ju att det blir infekterat och måste amputeras.
Tänk er att amputera kinden, ruskigt svårt att dricka då.
Speciellt drycker med hög viskosistet, kan bli kletigt och grisigt på golvet.
Folk skulle sluta bjuda mig på fester och mina vänner skulle vända mig ryggen.
Tillslut skulle jag gå där på gatorna i Mörsil som "killen med bara en kind"...
Folk skulle skratta bakom ryggen på mig och dra vitsar som; "Du är verkligen one of a kind" och sedan vilja nypa mig gulligt i kinden, vilket ju inte skulle gå.

I ett slagsmål skulle jag aldrig kunna vända andra kinden till och så fort jag äter skulle folk be mig sluta tugga med öppen mun.

Fy fan, jag hoppas jag klarar mig från det!

---

Har i min tillfriskningsfas idag avverkat antalet filmer, såg närmare tre stycken nämligen.
Ordet "närmare" kommer sig av plötsliga sömnbehov, så plötsliga att jag ej förmådde pausa så som den slarver jag tycks vara.

Inledde starkt imorse med Goonies; Dödskallegänget, en film jag under min uppväxt skymtade här och där på olika filmkanaler, fann den i videohyllan hemma och beslutade mig att se den gamle godbiten till en välsmakande frukost.
Inspelad år 1991 från 3:an, sköna programidén också; "actionkväll för hela familjen".
VHS is the shit.
Trevlig tillbakablick, lite som att snubbla över kort från barndomen.

"First you gotta do the Truffle Shuffle"


Följde upp med Den bästa sommaren, lite av en doldis inom svensk filmindustri om jag själv får tycka...tycka verkar samtidigt vara min grej så jag anser att jag får tycka även i denna fråga.
Väldigt rolig och typiskt svensk film, mycket för Kjell Bergqvist's som vanligt sköna skådespelarinsats.
Svensk sommar i en liten by under det senare 50-talet, mysigt och trevligt på alla stadier.

"Passa på att vara glada nu för man vet aldrig när det blir roligt nästa gång inte"


Sist men inte minst såg jag Patrik 1,5.
Varm och fin film, lite ovanligt att se en film om homosexuella män som adopterar...i Sverige!
Jag gillar den skarpt.
Tittade även på den omtalade kysscenen mellan Gustaf Skarsgård och Torkel Petersson utan att blunda...Ja, ni läste rätt...jag tittade utan att blunda...det var väl inget speciellt med den scenen(?), och så som folk har gnällt.
Ni måste helt enkelt se filmen.

Vad ska jag kalla er,. Pappa och pippa?

---

Efter gym och fika har jag nu intagit horisontalläge på sängen och ska inom kort sluka en påse micropopcorn och två liter vatten för salt- och vätskebalans, sen ska kroppen få vila sju timmar innan jobbet kallar mig ur sängen igen.

Klurar över det här med kärlek fortfarande...
Vad är kärlek, vem har rätt att vara kär och vad är man beredd att offra egentligen.

Från vilken ålder får man vara kär då, är det första kärleken i första klass som räknas?...den där tiden när kärleksbrev betydde mer än något annat, epoken av ens uppväxt när man skrev "i love yuo" och sket i stavningen så länge hjärtat kring texten såg snyggt ut, kanske också när man bytte flickvän tre gånger i månaden...
En väldigt fin del av min uppväxt om jag själv får säga:)

Eller kan man bara vara kär när man blivit äldre?I
I högstadiet kanske när alla tjejerna såg sig om efter äldre alternativ och det liksom var lite skämmigt att ha en tjej...för att nästan ingen annan hade det?
Fast jag var ju kär...ju!

Eller gymnasiet då?
Är det kärlek när man är så gammal då?
Nya människor, nya måsten och allt var så bra och roligt jämt.
Sprit och fest varje helg, däremellan fikade man upp barn/studiebidraget i skolcafeterian...
Fräscha flickor överallt och när skolfotokatalogen kom med posten läste man den istället för läxorna.

Eller är det nu när man är "vuxen" man ska vara kär...skaffa flickvän som ska bli fru och så småningom mamma till ens barn...eller får man ens säga kär nuförtiden?
Jag intalar mig själv att jag var kär max tio gånger under första till tredje klass, vidare hade jag en flickvän under en period i högstadiet och gymnasiet bestod bara av kärlek om jag minns rätt...så jag blir enbart förvirrad av det här, jag behöver dig som läsare till hjälp nu...ge mig rätt och fel, lös mina problem och se till att skaffa fram en tjej åt mig.

Hittade en kontaktannons i Åre annonsblad idag, själva annonsen hade funnits i ett nummer av tidningen daterat år 1924.  Verkligen en sköning som skrivit det här;

Torsdag idag, "Discodag" till trots lyssnar jag på Winnerbäck och såg för en stund sedan solen gå ner i väst.

Får jag även om termometern visar -20 skriva att det snart är vår?
För så känner jag just nu, solen värmer lite mer än vanligt, dagarna är aningen längre och inom kort kommer varma och sköna dagar göra tillvaron lite bättre och finare.
Jag är fylld av ro för tillfället, skotern och alla tillhörande utgifter är lagad och fixad.
Helnöjd sitter jag nu och funderar över framtiden och vad den har att ge mig...

Om jag tar mig in på Polishögskolan är ju det en framtid jag inte lär släppa.
Om jag inte kommer in är det bara att söka igen, igen och igen...tyvärr är det ett år mellan intagningarna.
Jag kanske är 46 innan jag tar mig in?  ..suck

Vore skönt med någon slags förändring också, resa eller på annat vis uppleva nya möten och människor...fasen att man inte är gjord av pengar.
Australien vore trevligt, Kina kunde vara intressant och en sväng till Madagaskar vore ju drömmen.
Men känner jag mig själv rätt kommer man väl hamna i Grekland eller Turkiet, bara sitta på hotellet å vara nöjd med sol och bad... suck, skitsverige.

Och tänk om man kunde få vara kär eller nåt...hur svårt ska det vara?
Jag blir inte klok på alla måsten och kansken här i världen.
Livet var lättare som barn...eller militär.
Bara att välja.
...

Gym ikväll, sedan blir det fredag som ju är veckans skönaste dag.
Lördag kanske ger skotertur och vad kvällen lider kan man säkert vara tvungen att öppna den där lådan med öl jag sneglat på en vecka nu.

---

Är ni snälla kommer ett riktigt blogginlägg senare ikväll, jag har på senaste tiden varit riktigt riktigt dålig på att hålle en nivå här inne.
Allt jag skrivit om är min egen vardag och vad som sker, så ska det inte behöva vara.
Ni förtjänar givetvis att få höra de dagsfärska irritationer och ilskna funderingar jag fabricerar i mitt huvud.
Vi får se vad som kommer helt enkelt.

Under tiden ger jag er en saga ni kan läsa för nära och kära.
Koalan och ödlan.

Samt modeprofessorn, han som vet hur man klär sig...HAHAHAHAHA

Helgen har gått i trevlighetens tecken.
Inga sura miner på tre dagar från min sida, framsteg eller inte, jag är nöjd i alla fall..
Efter jobbet i fredags slängde jag mig in i vita faran (audin) och rattade mot Östersund, vägen kryllade av turister och annat spektakel, körde om bilar nästan hela vägen.
Skojar inte om jag gjorde 25 omkörningar under den sex mil långa färden.
Väl framme besökte jag mina syskon i deras lägenhet för att inspektera soffan jag finansierat åt dem i veckan.
..den var fin.
Vidare försåg jag även min bror med trådlöst bredband från bredbandsbolaget.
Han blev glad.

Sen kidnappade jag min syster, köpte öl + jacka i Krokom för att sedan ta oss hem till tryggheten och glesbygden igen.
Kvällen slutade i täljstensbiff och vin hos kusinerna.
Jeopardy med mig som vinnare, sen tog vi oss hem mot Ängesberg igen.

Upp rysligt tidigt lördag morgon för att passa bussen mot Åre och planeringsdagen på Holiday med jobbet.
Trevligt sällskap, god mat och många skratt senare spelade vi Bowling.
Frida vann, men inte för att hon var bäst.
Hon fick bara mest poäng..
Takida och Rix Fm på torget.
Folk sade att de frös, vissa tyckte det blåste och en del tillochmed sade att det snöade.
Jag vet inte mer än att kall öl hjälper mot det mesta av dessa symptom.
Middag som avslut på dagen och sedan gick vi unga och pigga vidare.

Min ohängda lillasyster hade skaffat sig en vän och de joinade oss för en öl innan krogen.
Då hände det som inte får hända, en sällsynt jobbig tjej satte sig med oss och förklarade att hennes "kompis kusins lillasysters förra pojkväns mammas äldste systers pappa kände en som typ städade på bygget så de skulle dit för de stod på listan"
Samma tjej berättade även den sällsynt smaskiga nyheten att en av hennes tjejkompisar hört någon kille säga att hon var den snyggaste tjejen i klassen...SHIIIIIIITTTTTTT, jag blev alldeles paff!

Efter ett tag gick de och kvar satt jag med mina vänner och var förstummade.
Trodde såna här människor bara fans på film...suck.

Vi återhämtade oss från chocken och gick i uppförsbacke mot bankomaten, tog ut nio miljoner var och hittade även Jessie och Caroline.
Trevligt.
Dahlboms och mera alkohol.
Därefter och slutligen Country...

På Country hade gräddan av eliten samlat sig.
Efter 140 spänn i inträde insåg vi att mamma och pappa hade haft roligare än oss på krogen denna kväll.
Alla, varenda en och samtliga där inne hade nog tre-fyra barn var och hade firat sin 30-årsdag förra årtiondet...JÖSSES vad mycket gamla människor.

Jag svalde stoltheten och köpte det starkaste som fanns i baren som tröst.
Tänkte att jag kanske kan göra det hela lite roligare genom att dricka bort alla fördomar.
Dansglovet it is, med Jessie.
Första låten går bra.
Andra likaså.
Alkoholen tar ut sin rätt och det känns ganska okej.
Sen gör DJ:n som DJ:n alltid gör när jag är på krogen...han blir tondöv, glömmer att han är på jobbet och skippar det här med public service...
Suck.
Killen i båset väljer med omsorg att starta Paradisio - Bailando...en låt jag inte dansar till om jag så druckit all öl i hela Tyskland...de gamla verkade nöjda, jag gick ut därifrån.
Herregud.

Kebabmacka är ju ett återkommande fenomen när man är berusad, så efter en snygg vurpa på torget går jag och införskaffar en sådan.
Där hittar jag Håkan och vips har man kirrat skjutsen hem:)

Tack för ikväll!


Seg idag, inte gjort många knop utom kört snöslunga hos mormor och morfar som ju är i Spanien.
Mycket snö, kallt å jävligt.
När jag efter min insats skulle starta bilen hade batteriet gett upp...pappa fick rädda.
Nu är jag trött och lider av vätskebrist.
Ska ner till Jessie och Petter och gratulera dem till husköpet med lite ost och kex.
Jobb imorn igen...hörs!

---

Trist inlägg idag, jag vet Jill...
Men om jag också skulle skriva om hur dålig melodifestivalen var skulle jag sjunka lika lågt som aftonbladet och resten av skvallrande skitsverige...du får fylla din dag med något annat vettlöst vetande.
Är livet riktigt tråkigt kan man ju googla svåra ord.
Alternativt göra en ninjamask: Varsågod.

Tiden går ju så fort när man har roligt...och jag har ju alltid roligt.
Jämt och ständigt.
Så är det.

Nej nej nej, faktum är att jag bara inte varit irriterad nog att författa ett vettigt inlägg här på den omtalade bloggen.
En hel vecka av underfundigheter och självdistans, dock utan irritation whatsoever.
Vilket råkar vara något jag inte är bortskämd med, ilska äver triviala ting är nämligen min grej.

Vad har hänt sedan sist då?

1. Det har kommit till min kännedom att jag samlat på mig antalet nyfikna läsare, trevligt.
Dock tänker jag inte bemöta er med öppna armar och solsken i blick.
Jag är inte sån.
"May speak now, or forever hold your peace -tiden" är förbi.
Ska ni läsa tar ni även konsekvenserna.

2. Jag har slutligen bestämt mig för att söka till Polishögskolan.
Känns skönt att ha bestämt sig...resten får vi se.
Har ju hört ett och annat om de olika testerna man utsätts för, men hur svårt kan det vara?

3. Skotern får jag ingen ordning på, har stått dubbelvikt i Johans garage i sex dagar nu.
Pajar inte det ena så pajar det andra.
Jag är inte ens arg, jag är uppgiven och besviken.

4. Kört mycket tv-spel på sistonde också, jag är en riktig sportnörd.
Då betonar jag ändå ordet nörd på ett positivt sätt, Fifa och OS är faktiskt roligt.
Sjukt att dagen jag erkänner detta skulle komma..

---

Helgen var trevlig, efter pizza i Mörsil och minusgrader till trots intog vi stugan i Krok med buller och bång.
Petter visade sig på styva linan och tände en eld, vi andra satt prydligt uppradade i soffan och grät av köld.
Efter år av tystnad och några minuter i mikron fick vi känsel i fötterna och kunde så sakteliga börja röra oss runt i rummen.
Rasmus byggde om inne på toaletten och bjöd sedan till dans.
Under tiden förberedde vi andra oss för spelkväll, spelmissbruk och allt man kan få spel av.
Chipsen hälldes upp, dipp blandades och några nävar lösviktsgodis provsmakades.
Sedan satte vi oss till bords med ölen i högsta hugg.
...efter ett tag ställde vi ner ölflaskorna på bordet, blev så trötta i armarna.
Elden brann fortfarande och vi inledde med patiens, efter om och men från min sida enades vi om att graden av sällskaplighet ökade vid spelandet av sällskapsspel.
Sagt och gjort, ölspelet dammades av och livet blev plötsligt lättare att leva.
För ett ögonblick tycktes finanskrisen som bortblåst och fred i världen såg inte omöjligt ut, Petter var dock vänlig nog att påminna oss om hur landet låg.
Så småningom hade vi alla spelat/druckit bort både huset, frun och minnet.
Utom Petter som fortfarande hade Jessie och förståndet kvar.
Rasmus bjöd till dans igen och vi såg till att byta spel illa kvickt.
Gallimattias hette det nya och mer än så minns ingen av oss, utom att jag vann på ett misstänkt listigt sätt.
Johan grillade sig några korvar och vi sade sedan godnatt, ganska högt och distinkt.
Morgonen därpå hade det blivit söndag, precis som vanligt tänkte jag och steg ur slafen.
Vilken söndag det blev sedan, solen stod som spön i backen och vi log som aldrig förr.
Efter frukosten packade vi hem och for ihop, raka spåret österut och hem till byn.
Jessie och Petters katt hade inte eldat under vår stugvisit så de hade 9 grader varmt inne.
9 grader varmt är inte speciellt varmt så vi frös i brist på annatn sysselsättning.
Påpälsade som Stockholmare under 70-talet satt vi i soffan och hällde i oss gulasch med vitlöksbröd.
Under festmåltiden såg vi på tysk gladporr och jag tampades lite med värdparets dresserade yrkesmördare.
Avslutade kvällen med att på ett snyggt sätt somna i min egen säng, praktiskt då det var precis där jag ville vakna dagen därpå.

---

Jag har funderat lite över dofter på senaste tiden, vem luktar egentligen gott?
Jag köper ju den parfym jag gillar, sprutar på mig den och förväntar mig att alla andra ska gilla den...
Liksom tvingar på mig själv på andra genom doft...idiotiskt.

Förra veckan var ingen bra vecka, jag var tröttare än en åttioåring med narkolepsi och mitt i alltihopa pajade skotern.
Skitvärld.

Helgen gick till reparationer av diverse olika grejor i skotern.
Johan bistog med både sällskap, garage och experthjälp.
Jag har lärt mig nya ord som kedjehus och lagerras.
Kedjehuset hade någon tidigare ägare tätat ihop med fönsterkitt, det var det roligaste jag sett även om jag inte vet mycket om hantverk och skoterlagning.
Kedjesträckaren var lika utsliten som de första fotbollsskorna tenderar att bli och jag tänker se till att all elektricitet i skotern blir trådlös...JAG ÄR TRÖTT PÅ OMÄRKTA KABLAR.
Måste köpa massa nya delar under veckan, blir antaligen ruskigt dyrt och så funkar det ändå inte...min vanliga tur.

Lördagkväll spenderade jag i Åre, kollade/häpnade lite på Copperhill och tog tempen nere i byn.
Söndagen drack jag mest kaffe med Jill för att sedan se på TV med Bixo/Karlsson.
Gym igår kväll och sedan Seven Pounds, riktigt bra film när allt kommer omkring.

Ska strax ner till Madde och se om hon får ordning på sitt bredband, hon hade fått sladdar nog att väva en matta till farstun.
Telia...suck.

---

Obama har i dagarna axlat rollen som President of the US and A...han svor eden två gånger vilket är ett bevis på att han gör allting ordentligt.
Verkar lovande.
Kollade på TV under den obligatoriska färden mot vita huset, jisses vilket slöseri med resurser.
En kortege bestående av 500 säkerhetsfolk i extremt många bilar kör i klunga mitt i vägen, strax bakom kommer tre poliser på upputsade motorcyklar och sedan Obama i sin pansarlimousine.
Därefter kommer givetvis en klunga svarta bilar till...
På gatorna står folket och hurrar och blåsorkestrar spelar tills de blir blåa i ansiket av kyla och syrebrist.
Den 3 miles långa färden beräknades ta cirkus 2 timmar och anses vara en av de farligaste resorna och publika framträdanden en president gör i sin karriär.
Suck...USA.

Dagen är förbrukad och återfinns som minnen, inget jag orkar lägga mera energi på.
Punkt.

Följer idrottsgalan med ett öra och slänger då och då ett öga på aftonbladets hemsida, där sitter en sällan skådad sköning och smutskastar hela den Svenska idrottseliten.
På något vis har man anställt en Marcus Leifby som sitter och skriver kommentarer i realtid till allt som händer på själva galan.
Han är till synes inte nöjd med något alls, precis om mig.
Rolig kille:)
Hittills har han beslutat sig för att avsky hästsport och särskilt då ryttaren Rolf-Göran Bengtsson.
Istället anser han att Zlatan ska få Jerringpriset ännu en gång och såklart ligger även mina sympatier hos herr Ibrahimovic.

Båda dessa och några till är årets kandidater till ovan nämnt pris.
Tydligen ska Svenska ridsportsförbundet ha gjort "reklam" för Rolf-Göran Bengtsson ända sedan de fick veta att han var nominerad.
Just denna reklam har tydligen hela svenska folket opponerat sig emot, skulle nu den här stackars Rolf-Göran vinna kommer det ju utbryta krig...jösses.

Som tur var Fick Charlotte Kalla bli vinnare i år, trevligt.
Hon är ju ung också...fast Susanna Kallur är snyggare...

---

Jag knyter an mot ett tidigare publicerat inlägg här på bloggen och ber er fräscha upp minnet en aning.
Ännu en gång vill jag belysa det vitt omtalade ämnet dumhet.

"I see dumb people" osv...folk har frågat mig vad jag menar och om jag menar dem och allt annat man kan oroa sig för i skitsverige.
För ingen vill ju bli kallad dum,
Ingen vill ju hängas ut i någons blogg.
Och ingen, absolut ingen vill ju vakna upp en dag och inse att;
"men...jag är ju faktiskt korkad, på riktigt...fan vad jobbigt"

Så av vänlighet skippar jag alla namn jag skulle kunna överösa er med, jag lägger inte upp bilder på korkade saker gör dagarna i ändå och ni kommer slippa läsa citat...ni ska bara få ett enda exempel.

Aftonbladet har ju fått sin beskärda del skit så fort jag hunnit, men än är jag inte klar.
Jag bara älskar att grotta in mig i deras läsarundersökningar, konsumenttester, vetenskapliga experiment och allt vad de förser oss vanliga dödliga med.
Alla "sanningar" de fabricerar på en dag skulle med lätthet kunna leda till fred på jorden...minst.

Tyvärr är många artiklar helt enkelt befriade från fakta...
Exempel:

"Experterna är ense...
...De senaste århundradena har antalet sjörövare runt om i världen drastiskt sjunkit med många procent.
Under samma tid har växthuseffekten ökat till oanade proportioner.
Alltså beror den ökade växthuseffekten på det minskade antalet sjörövare..."

Och så vidare...helt utan empirism eller sanningsenliga slutsatser har de tillverkat ännu ett mittuppslag.
Det värsta är att folk tror på sådana här saker, de förlitar sig blint på att allt som sägs i nyheterna är sant och att tidningarna ju inte skriver lögner...
Faktum är att så fort en nyhetskanal eller känd tidning producerar något som verkar trovärdigt köper alla andra blixtsnabbt en del i reportaget och det hela kablas ut i världen på nolltid...Exempel.
Dessutom kom detta från BBC, det bolag som väl ska verka vara det bästa på nyheter?

Ordet jag söker är Pseudovetenskap, ett ord ni ska kolla upp på wikipedia eller liknande.
Då slipper ni bli lurade i framtiden.
Varsågod, det var så lite så:)

Har tillbringat dagen på min fluorocerande springare...skotern alltså.

Klev upp i morse och kände mig onaturligt spänstig och pigg, sprang i otroligt hög hastighet ner till OK och handpumpade mina två 100-liters fat fulla med bensin.
Sket i att betala då jag anser att bensinen är för dyr.
Slänger upp faten på ryggen och pulsar hemåt i djupsnön, mest för tränings skull ålar jag sista biten och blir på så sätt ruskigt kall om bröstkorgen.

Väl hemma har min ena lunga lagt av till följd av kylan så jag får andas dubbelt så fort och mycket med den andra, det gör inget.
Packade väskan full med starksprit och solrosfrön ifall vi blir hungriga under dagen.

Fyller upp min skoter med bensin, allt  fick inte plats i tanken så ja hällde lite i ryggsäcken och i stövlarna också.
Full gas upp genom skogen och rakt in i en älg, snabbt som attan styckar jag den med min körafast-yxa och hänger upp köttet i en gran så det får frystorka.

Väl upp vid kraftledningen är jag uppe i strax över 400 km/h och ser Rasmus försvinna som ett sträck när jag börjar bromsa in, ungefär i Mattmar stannar skotern och jag ser att jag kört lite för långt.
Kör tillbaka på lite mer än trettio sekunder och vi följs åt ner till Mörsil där Johan och Jonathan håller på att installera raketmotorer på båda deras skotrar.
Efter tio minuter har jag förfrusit andra lungan och får liksom klara mig på den luft jag fått i mig hittills idag.

Skruvandet fortsätter ännu ett tag och vi ger oss slutligen av mot horisonten på extremt farliga äventyr.
Grabbarna testkör sina raketmotorer och vi ser dem lyfta och rolla några gånger innan vi träffar dem uppe på OK igen.
Tankade och klara kan vi nu åka.

Rakt upp i skogen och sedan vänster, tio minuter full gas och sen höger.
Framme!

Kör i backarna och hoppar och har oss, likt små barn plöjer vi genom skaren och allt är så gosigt.
Johan hoppar längst och landar på mig, kändes lite när vi drog loss hans vänsterskida ur min mjälte men det gick över när han så förlåt.

Fram och tillbaka kör vi som galningar tills solen börjar gå ner, då beslutar vi oss för att bara köra åt ett håll hela tiden.
Kommer fram till min stuga vid de uråldriga bergens berg och de uråldriga flodernas flod.
Där sitter Skorpan Lejonhjärta och visslar på gamla schlagerlåtar.
Vi rundar honom och kör över ån, fruset vatten är lättare att köra på än man tror.

Stugan står där dyster och ensammen, jag lättar upp stämningen med ett skämt och allt blir fint och vackert igen.
Strax därefter bryter jag av nyckeln...vi får fika upp spriten och fröna utomhus istället.

Mätta i magarna drar vi slutligen och för sista gången idag igång skotrarna.
Då säger Jonathans skoter ifrån och vill inte vara med.
Han får truga lite och sen går allt bra.
Oj så det går mellan buskar och snår, sen var vi hemma.


Precis som vilken dag som helst, tack för sällskapet grabbar!

Vad är det för j*vla skitvärld vi tvingas leva i dag efter dag?
Jag blir förbannad över hur saker och ting upprepar sig gång på gång.
Nu ska jag generalisera hela världen för dig, det kommer vara över på ett litet kick.
Ge detta lite eftertanke sedan...tack.

I större delen (läs alla) av de så kallade u-länderna pågår svält och misär mitt framför ögonen på oss rika västerlänningar.
Droger och pengar byter ägare men inget av detta hamnar någonsin i rätt händer.
Har de stackarna inte svultit ihjäl eller ligger för döden i en tragisk sjukdom så ska det krigas, när det krigats klart ska det fjäskas för USA och sedan börjar allt om igen.
Har man tur kan man lyckas skylla på något annat än olja och korruption och då är det alltid någon exentisk ledare som ska haffas och buras in för säkerhets skull.
I spetsen för denna galenskap står som oftast Team America - World Police, alternativt Storbritannien...de senare är inte farliga då ingen förstår vad de säger i tidningar och media.
Tomma hot om kärnvapen, militärkupper och "US-Marines" börjar bli vardagsmat för alla som lärt sig läsa.
I Ukraina stänger man av gasledningarna, den kollektiva bestraffningen drabbar halva Europa som tvingas frysa.
Större delen av världen ses genom linsen på någons filmkamera och så fort någon hojtar något om mänskliga rättigheter ska det vara TV-galor för att samla in pengar.

Är du modig nog får du åka som volontär och se allt det här med dina egna ögon, det enda du får då är mat och husrum...sen riskerar du livet för en humanitär insats och hoppas de där hemma ska läsa din resedagbok eller vad du nu har för medium som kommunikation.
De som inte åker på mission till Uganda eller liknande tvingas läsa om det i Aftonbladet och Expressen, de i särklass mest vinklade nyhetsmagasinen i vårt älskade land.

Svenska staten samlar varje år in de mest tränade och klipska 18-åringarna i långa landet falukorv, de ska göra lumpen och träna på att försvara fosterlandet...
Och vilket fosterland sen.
Landet där husvagnssemseter anses som något fint och mysigt.
Landet där sommaren är två månader lång.
Landet där livstids fängelse är femton år med glass och ballonger.
Landet som födde och fostrade Stefan Sauk och antipiratlagen.
Huga ligen, kalla mig vad ni vill...men inte patriot.

Här sitter jag och gnäller på Sverige...det finns värre ställen här på vår jord.

AIDS och HIV sprids fortfarande i stora områden av Afrika.
Svälten runt omkring i världen ser till att 800 miljoner människor världen över är hungriga ikväll när de lägger sig, de kommer vara hungriga imorgon med.
16.000 barn dör varje dag av just svält, tänk på det nästa gång du rostat en macka du inte orkar äta upp.

På mitt jobb finns det kanske barn som tycker dagens lunch är äcklig...jag vill så gärna visa dem hur lyckliga de egentligen är.
Mamman till det här barnet kanske inte hittar sonens/dotterns ena handske när det är dags att gå hem på fredagen.
De tvingas då ta hem extrahandskarna under helgen, de som inte är lika varma...suck och stön.
Tror ni femåringarna i Afghanistan ens har ett par hanskar på tio barn?
Det tror inte jag.

Är det synd om dig nu i Januari?
Du kanske festade lite för mycket under helgerna och plånboken är nog inte så tjock som du önskar?
Jobbigt, nu kan du inte köpa lösgodis varje dag.
Eventuellt måste du avstå att gå på bio på lördag, för dyrt.
Och tänk om du inte har råd att tanka full tank i skotern...hur kul blir det då?
När vi i sveriga snackar om existensminimum gnäller vi om minst 5000 kr i månaden som ska räcka till allt möjligt så som hyra och studiehjälpmedel.

I Etiopien betyder samma ord att fyra personer klarar sig med 13 kronor om dagen, då är de inte ens mätta när natten kommer...

Världen är en sjuk plats.

---

Här är det vinter just nu, fötterna är alltid kalla och alla verkar surare än mig...vilket i och för sig är en bedrift, jag har nämligen hört att jag är missnöjd för jämnan.
Fördelaktigt.

Här kommer den obligatoriska identitetskrisen, jag har läst om den på alla andra bloggar...kände mig tvingad.

Det jobbiga i hela konkarongen är att jag själv inte är ett dugg bättre än någon annan på någonting.
Folk snackar om hur ödmjuk man ska vara och att man ger varandra det bemötande man själv förtjänar.
Om det här stämmer ska jag alltså ha en verbal smäll i ansiktet varje gång jag öppnar munnen?
Jag är inte ödmjuk, jag lyssnar inte speciellt länge på folks åsikter och så fort någon säger något tycker jag tvärtom om jag inte gillar människan i fråga...är detta normalt?...naturligtvis inte, men alla kan inte vara lika.

Två av mina större förebilder är Magnus Betnér och Gunvald från Beck-filmerna.
Jag tycker det är coolt när huvudpersonen i filmer totalt gör ner andra människor med invecklade repliker av faktabaserat innehåll.
Således anser jag också att våld är barnsligt.
Problem i min omgivning anser jag oftare och oftare har med välfärden att göra, att allt är små saker jämfört med krig och svält.
Diskussioner undviker jag helst, de uppkommer alltid av att två parter är oense.
Tror någon verkligen att de tycker likadant efter en pratstund?
Kompromisser tror jag på däremot, men då måste ena parten alltid tjäna på det...

Hade man tänkt på det här innan skulle man ju skrivit till Bullen under uppväxten och blivit hjälpt på traven.
Typiskt.
Nu har jag gnällt klart, blottat mig för hela världen och ska bli Emo...härligt.

Så ser min värld ut, Tar man ingen plats förtjänar man ingen.
Undrar om det är mamma eller pappa som står för min attityd?
Klurigt...svara på det ni.

Har haft en mycket trevlig dag på skotern idag, gott sällskap och fint väder bidrog till det stora hela.
Ligger just nu på sängen och är smått kobent då hopp och studs tar ut sin rätt.

Hoppas på flera dagar i solens och minusgradernas tecken, några plusgrader vill jag inte ha!

1. Snyggast idag var iallafall Petter med sin same-inspirerade mössa, likt en liten björn plöjde han fram i snön och såg lycklig ut.

2. Snabbast idag var nog Olle Hallström, han skoter gick så fort att jag inte såg röken av honom på hela dagen.

3. Finaste piruetten stod jag själv för då jag inte minns hur man pumpbromsar utan nyper åt allt vad jag förmår på blankisen, är huvudet dumt får kroppen lida...

4. En stilstudie i smarthet bjöd Herr.Wikebo på då han förevisad konsten att inte drabbas av cancer.
Med cigaretten i mungipan sprang han runt och inandandades precis så mycket frisk luft att cigarettröken och friskluften tog ut varandra innan någon kom till skada.
Smart.

5. Äckligast idag var den halva älgen som tycktes ha begått ritualt självmord precis på skoterleden, där hade den även lyckats skita ut sina inälvor och 30 liter blod och sedan fortsatt.
Lukten...

6. Svårast blir nog at hålla sig vaken mycket längre till, benen har slutat ömma....eller så har jag tappat känseln.
Vätskebristen är påtaglig och resten av kroppen känns torktumlad.

---

En stunds lathet kom över mig på OKQ8 för ett par dagar sedan, jag stod där i kön och funderade som hastigast på att införskaffa mig en ljudbok att avsluta kvällarna med.
Som tur var blev det inget konsumerande och jag kunde tryggt andas ut igår då jag fann det här klippet.
Antagligen inte ur samma bok men uppläsaren är i alla fall rätt... mina damer och herrar, jag ger er : Sten Ljunggren.

Vaknade i morse med siktet inställt på skotertur, vinden var knappt märkbar och termometern visade en minusgrad.
Bra!!, tänkte jag och klev ur sängen, klädde mig i underställ och stegade ut i köket.
Väl där packade jag min väska och kokade lite mjölkchoklad...
I och med att jag ställer ner termosen i väskan sätter det igång att snöa och blåsa ute, inte bra, tänkte jag och såg min skotertur liksom blåsa iväg med de fallande flingorna.
Sagt och gjort, en sekund senare trillar det in sms från olika håll som säger att vi nog får planera det hela en annan dag.
Suck och stånk kände jag, samt en frustration över hur olika man ser på saker och ting.

Jag är ju av den naturen att jag oftast inte erkänner att jag har fel, knappast ens om jag bevisligen har det...så även denna gång.
Snöstorm och kyla är bara trams i min värld, så även min broders.
Vi byltade på oss lite extra och slängde ett öga på yr.no för att försäkra oss om att det i alla fall inte skulle bli värre under dagen, övernatta i en snögrotta är inte det roligaste jag vet.

Väderkollen var ett smart drag, i tolvtiden skulle det ge sig och spricka upp sades det.
Prick tolv sprack det upp...

Johan joinade oss en bit upp i skogen och tog av norrut till jaktstugan, där bjöds korvgrillning och sedan liten expedition österut för att se oss om lite.
Väl hemma igen kan jag meddela att det inte var kallt, det blåste in ett dugg, det fanns ingen nederbörd och att det blev en lång och lyckad färd genom buskar och snår.

Nästa gång kanske ni inte sitter uppe och förväntar er stordåd av Skitsverige...då blir man inte lika trött : )

Har precis avslutat den första långfilmen jag sett för i år, som det verkar nu tänker jag inte se någon fler...jag är nöjd som det är.

Om inte alla filmer i fortsättningen är lika bra som den här blir jag besviken...

The Curious case of Benjamin Button heter den och utspelar sig under mittan av 1900-talet.
Filmen handlar om denne Benjamin som föds en natt som alla andra, problemet är bara att han föds som gamling och ser ut ungefär som ett russin där han ligger och skriker i sin vagga.
Han överges i avsky av sina föräldrar och hamnar hos en snäll dam som driver ett äldreboende i New Orleans i depressionens USA.
Benjamin växer upp...som gamling.
Varje minut av filmen får vi följa hans underliga liv från att vara gammal till att bli ung, helt bakvänt helt enkelt.
En sån briljant film har jag aldrig sett, hoppas det kommer flera av samma kaliber.

Brad Pitt gestaltar denne finurlige lille man på ett mästerligt sätt, själva storyn och djupet på filmen påminner lite om forrest Gump för er som har lite koll på bra filmer.

 
Filmen är verkligen något ni bör se, gör det och kommentera sedan vad ni tyckte om den.

---

Om två dagar börjar vardagen igen, en vardag jag ser komma men inte riktigt vill kännas vid.
Före jul kändes det rätt bra med jobb och allt, nu vet jag inte längre.
Jag vet att jag ahr jobb till sista januari, men inget mera.
Som det hela känns för tillfället kvittar det för mig huruvida jag blir arbetslös eller fortsätter som barnskötare.

Kanske är det någon slags biologisk klocka som säger åt mig att ta tag i mig själv och göra något vettigt av mitt liv.
Kanske är det ett slags inbyggt fel i mig, att jag aldrig ska vara nöjd med någonting alls i hela världen, utan bara sträva mot ljuset hela tiden.
Eller kanske är det så att jag helt enkelt är less och behöver någon annan slags stimulans i min för övrigt inte så pjåkiga vardag.

Förhoppningsvis är det altenativ nummer ett som styr mest över mina känslor just nu, annars är jag ju korkad (!!!)

Om det nu skulle bli aå att man söker sig mot skolan igen då, vad ska man göra med sig själv?
Från att bo hemma och ha det alldeles för bra till att leva på lånade pengar som räcker till existensminimum och sedan leva så i två-tre år, det är ju sjukt att ens tänka sig.
Men så är det här i världen om man ska ta sig någonstans.
Man måste göra uppoffringar innan man kan sätta sig till ro.

Jag vill ut och resa också, då menar jag inte till Cypern på charter eller sånt skit alla andra sysslar med, det har jag fått nog av.
Skulle vilja ge mig av på obestämd tid och testa gränserna lite.
Tyvärr är världen kinkig på visum, man vet aldrig vilka sjukdomar man kan få och vem i hela världen vill resa med mig...haha, nä jag får nog vänta ett litet tag innan jag bestämmer mig för något sådant :-)


Samtidigt som man står i den här livskrisen eller i-landsproblem eller vad det är så bombar Israel sönder Gaza...vart är världen på väg?
Vad finns det ens att bråka om?
Idioter.